Idag flyttar jag

Dagen D. Idag får jag och familjen tillträde till vårt nya hus! Barnen är grymt förväntansfulla, likaså jag och maken.

En flytt är en stor förändring. Att bo in sig i nya rum och att sova avslappnat i sitt nya sovrum, det kan ta sin tid.

Processen att rensa och packa ner det jag vill ha med mig till vår nästa fas i livet och till det nya huset har varit både underbar och omvälvande. Att komma till insikt om att vissa prylar klarar vi oss bättre utan. Byte av bostad är även en reningsprocess för själen.

Kram Mia

Vad är bäst för barnen?

När jag var liten var vi ute mycket i naturen. Mina föräldrar var och är riktiga friluftsmänniskor. Vi hyrde stugor på somrarna mitt ute i skogen, badade i sjöar och plockade av det naturen hade att erbjuda. Mina favoritstunder var när vi var ute för att plocka svamp. Jag fullkomligt älskade de stunderna, för vi var tillsammans och ute i naturen. Enkelt men ändå så fantastiskt.

Jag hade dock en längtan redan som barn att se världen. Geografi var ett av mina favoritämnen i skolan. Satt i skolbänken och drömde mig bort till exotiska platser i världen. Vi levde inte fattigt i vår lilla bruksort, men några utlandsresor var det definitivt inte frågan om. Så det var bara en dröm under hela min uppväxt.

Nu är jag vuxen och har förverkligat mina drömmar. Mina barn har fått se världen. Jag har gett dom möjlighet att se och lära av andra kulturer. Få en förståelse för att vi har det riktigt bra här i Sverige, då dom sett motsatsen med egna ögon.

Våra resor sammansvetsar oss som familj, vi är verkligen med varandra då, vilket annars är svårt i vardagen med alla aktiviteter, skola och jobb.

Vi har simmat med vilda delfiner, åkt vattenskoter, klappat koalor, ridit på elefanter, ätit exotisk mat och hittat nya vänner utomlands.

Jag undrar om barnen kommer att känna samma sak som jag gjorde om sin uppväxt. Att dom uppskattar mycket av det dom fått uppleva med oss på resorna, men att dom kanske velat vara lite mer ute i skogen och plockat svamp? Vem vet.

Kram Mia

(Mar)drömmar

Jag har nog aldrig drömt så mycket i mitt liv som jag har gjort de senaste veckorna. Drömmarna handlar mycket om döden. Det har ändå varit bra drömmar när jag vaknat och gett mig tid att analysera dem. Det kan låta konstigt att drömmar om döden kan vara bra.

De som dött i mina drömmar har gått vidare till något bättre. De har lämnat något som dom är klara med bakom sig. Det är precis som livet. När det är dags att gå vidare uppenbarar sig vägen och möjligheterna och vissa saker är förutbestämda. Du kan välja att streta emot eller följa med.

Energin för 2013 signalerade förändring, det kände jag i varje cell redan i januari.

Jag sålde mitt företag i mars, fick ett nytt jobb i april, köpt ett nytt hus i maj och sålde vårt nuvarande hus i juni.

Inte så konstigt att döden kommer till mig i drömmarna. Mycket av det som varit min vardag och mitt liv behöver jag nu lämna bakom mig. För att göra plats för det nya. Att följa min livs väg och utvecklas.

Kram Mia

En månads tystnad

Jag har inte varit på tystnadsretreat. 

Även om jag lockas av tanken att tillbringa en längre stund i total tystnad, så är tiden och omständigheterna inte de rätta just nu.  

Har gått in i flytten med hull och hår. Tankarna på nya huset, inredningen, trädgården och allt annat praktiskt har inte gett mig ro. Ro till att skriva här på bloggen eller att utöva och bejaka min andliga sida. Saknar de stunderna, men känner starkt att den tiden kommer när jag landat i vårt nya hus. 

Mest lycklig för min andliga utveckling är jag för ett av husen på tomten. Ett hus från 1800-talet och med en fungerande öppen spis. 

Vilka häftiga meditationer, samtal och behandlingar det kommer att bli där inne!  

Nedan ser du huset från utsidan. Lovar att återkomma med fina bilder från insidan när vi flyttat in. 

Kram Mia  

Det tåras

I lördags var det bröllop för grannarna. 

Förutsättningarna var perfekta. Solen strålade, vattnet glittrade i bakgrunden och det vackra brudparet gjorde entré tillsammans med sina två fina barn. 

Brudens vän sjöng så vackert låten "Kärleken förde oss samman" och det gick nästan att ta på kärleken mellan dom två. 

Då gick det inte att hålla tillbaka tårarna, dom fick strömma ned för kinderna. När känslorna och hjärtat tar överhanden och man är i nuet och känner av deras energi. 

Kram Mia 

Magi

När jag träffar vissa människor tar samtalsämnena aldrig slut. Dom mötena är magiska. För där existerar inte prestige, avundsjuka, rädslor eller ego. Där finns hjärta, respekt, nyfikenhet och energi. Min själ utvecklas på dessa timmar såsom den annars inte ens gör på flera veckor.

Tack bästa K och J för igår! Eller som K skrev till mig efteråt: 

"Alltid lika magiskt att vara i energin. Så hemtamt och tryggt, så givande och kreativt."
Kunde inte sammanfattat vår kväll bättre!

Kram Mia

Respektera barnen

Det finns ständigt ett brus av tankar och känslor som surrar inom mig. 

Jag är känslig för energier och kan bli oerhört illa berörd när jag ser att någon far illa. Vare sig det är på tv, på bilder i tidningar eller i verkliga livet. Som förälder är det värst när det drabbar barn. 

När jag var i Prag för ett tag sen såg jag en pappa slå sitt barn. Mitt i ett köpcentrum och ingen brydde sig. Jag var nästan på väg att bryta in, men den blicken jag mötte hos denna man var mörk. Det skulle inte bli ett bra samtal. Och jag visste inte heller om barnaga är förbjudet i Tjeckien. 

I mina ögon och hjärta är det alltid förbjudet och jag önskar att alla barn i världen blev villkorslöst älskade och respekterade. 

Jag valde i denna situation att skicka så mycket ljus och kärlek jag bara kunde. Först och främst till det stackars lilla barnet som var riktigt rädd för sin pappa. Tänkte också ljus till pappan. Att han kanske hittar en annan utväg nästa gång.

Men grymt tungt det att känna den destruktiva energi som omger en händelse som denna. 

Kram Mia

Intuition

När jag lyckas frigöra min energi från min fysiska kropp och låta själen tala blir resultatet ofta magiskt. 

Hjärnan är bra i vardagen när bilen ska köras, mat ska handlas och räkningar ska betalas. 

Men jag har märkt att den sätter käppar i hjulet när jag ska känna in situationer och känslor. Det jobbet gör inte hjärnan, det gör hjärtat och själen. 

Ikväll var jag en intuitiv budbärare för min kund. Jag berättade för henne om saker hon hört, sett och känt av på sistone. Saker som hon tvivlade på, men ville så gärna att det skulle vara så.

Utan att veta något om det som pågått i hennes värld de gångna veckorna, använde jag min intuition och fångade energin som omgav henne och hon kände hopp och tillit. 

Det är en fin gåva att kunna förmedla själslig läkning och utveckling till någon annan. 

Kram, Mia 

Förgiftande

 

Det är väl ganska naturligt att inte äta flugsvamp. Jag lärde mig vid tidig ålder att den var utesluten i korgen på våra mysiga svampturer i skogen, fast den var så vacker. 

Ändå förgiftar vi oss själva. Ibland flera gånger dagligen. Inte genom att äta en flugsvampar, så att vi blir sjuka och dör.

Däremot vandrar många av oss på en hyfsat ohälsosam och förnekande väg. Jag har vandrat där och irrar mig tillbaka dit ibland.

Vad menar jag med att förgifta sig själv?
För mig innebär det först och främst när jag tänker negativa tankar om mig själv. Jag kan känna hur min kropp blir spänd, ledsen och systemet stretar emot direkt. De blockeringar, som vi skapar med våra negativa tankar, gör att slagg och skräp får lättare fäste i våra kroppar. Den teorin tror jag benhårt på! 

Så jag gör mitt allra yttersta, lyckas dock inte jämt, att tänka positiva tankar om hur jag ser ut, vem jag är och vad jag gör. Då håller jag mig väldigt frisk.

Ett annat sätt att förgifta sig är att äta ämnen som inte är bra för våra kroppar. Det finns färgämnen, konserveringsmedel, transfetter, socker... Ja, listan kan göras lång. Ämnen som vi alla vet inte är bra för vår hälsa, men ändå stoppar i oss.

Jag har uteslutit kolhydrater och socker sedan ett tag tillbaka och jag lovar, dom kommer inte att återkomma. För jag insåg helt plöstligt, när jag slutade, hur förgiftad och beroende jag varit av dessa ämnen. Och hälsovinsterna som kom på köpet är jag aldrig beredd att avstå ifrån.

Kram Mia

Komfortzon

De senaste åren har komfortzonen verkligen varit på tapeten. Vi uppmanas och ibland nästan tvingas att kliva ur vår bekvämlighet, om och om igen.

Jag gillar att kliva utanför zonen. Att prova saker jag drömt om men aldrig vågat. Eller att erkänna för någon annan än mig själv vad som skrämmer, oroar mig eller gör mig helt salig.
Det betyder också att jag behöver ta ansvar. Genom att bli okomfortabel med mig själv har jag tagit ställning, verbaliserat och lovat att agera när jag steppar ur bekvämligheten.

Jag hade en 2:a i svenska under gymnasiet och min lärare upplyste mig om att jag inte kunde skriva.
Att kommunicera i skrift har varit en stor komfortförflyttning för mig. Idag är jag innerligt glad att min lärare inte fick behålla kontrollen över mitt skrivande utan att jag återtog den själv. Till slut.

Kram Mia

Qi

Igår kväll innan jag somnade funderade jag på vad som ger mig energi i livet? Jag kom fram till följande innan sömnen tog överhanden.

* Mina barn fyller mig med villkorslös kärlek och jag får energi av att bara vistas i samma rum som dom.
* Maken, som jag levt med i över 18 år, har jag valt för vi ger varandra energi och kärlek och tillsammans med honom har jag kunnat växa och utvecklas. Vi respekterar varandra och har samma grundsyn på livet.
* Jag är en social person och har många fantastiska vänner och kollegor omkring mig. Jag träffar dagligen många människor i mitt privatliv och arbete. Varje möte är en möjlighet att lära sig något, att bidra till någon annan, att öppna sitt hjärta och lyssna. Jag har blivit mycket bättre genom åren att ha människor omkring mig där energin strålar åt båda håll. Att ge och få.
* Jag får energi av att röra på mig, helst utomhus. En promenad i skogen, en utmanande golfrunda eller en joggingtur. Jag kan känna eufori och stråla som en sol när kroppen fått röra på sig.
* Att skriva är idag oerhört viktigt för mig. Att tanka ner känslor, funderingar och drömmar på skärmen frigör massor av energi och håller mitt flöde igång.
* Att ge behandling i akupressur till någon, att hålla föredrag eller en kurs är en energikick om något. Att dela med sig av energi, visdom, erfarenheter och kunskap till någon annan får mitt hjärta att sjunga.

Kram Mia

Älskade farmor

 En mandala som jag och farmor gjorde tillsammans när jag var liten

 

Min farmor dog i januari 1994 bara 71 år gammal. Jag var 21 år och hade precis flyttat till Tyskland för att studera tyska en termin. Innan jag åkte hade farmor haft en liten blodpropp. Jag besökte henne på sjukhuset och satt där länge för att prata om allt och inget. Någonstans inom mig visste jag att vi inte kommer att träffas igen, i det här livet. Vi tog ett långt vackert farväl. Jag tror att även hon visste.

 

Fem dagar efter jag anlänt till München dog hon. Jag valde att inte åka hem till begravningen av flera skäl. Jag hade redan sagt farväl när hon levde och jag vet att hon var nästan mer uppspelt över min utlandsvistelse än jag och hade inte velat att jag åkte hem för begravningen. 

 

När släkt och vänner satt i kyrkan i Dalarna på farmors begravning, satt jag samtidigt i en kyrka i München. Det bjöds på en orgelkonsert den dagen, en mycket vacker sådan. Jag kunde starkt känna att farmor var med mig där och försökte lindra min sorg när tårarna rann.

 

Hon stod mig mycket nära och jag kan fortfarande förnimma hennes doft ibland, av den parfym hon använde. När jag är ledsen så är det alltid som om någon lägger en varm filt om mina axlar och kramar om mig. Jag vet att det är farmor för hon gjorde alltid så när jag var liten. Jag ser fram emot att träffa henne igen. Men tills dess vet jag att hon ser efter mig och mina barn som en skyddsängel från andra sidan.

 

Kram Mia

 



Älskade barn

För ett tag sedan sa min dotter, då 8 år, till mig: - Mamma, i nästa liv vill jag vara din mamma och du får vara min dotter.
Jag svarade: - Det låter underbart!
Då sa hon: Bra, då bestämmer vi det redan nu.

Idag fyllde hon nio år och jag lär mig massor av både henne och min son varje dag. Barnen berättar för mig hur dom vill bli behandlade och respekterade. Ibland med ord och oftast med kropp och själ. Min viktigaste uppgift som mamma är att vara lyhörd och öppen för deras olika behov.

Innan jag fick barn trodde jag att vi uppfostrar våra barn. Men nu vet jag att dom visar oss djupet, meningen och utmaningen med livet.

Kram Mia

Att gå sin egen väg

Jag går min egen väg. Det betyder inte att jag går motströms. Inte heller att jag går åt andra hållet eller att jag jämför min väg med andras. Jag är unik. Det är alla andra också. Jag kan aldrig bli någon annan än mig själv.

Jag är långt ifrån klar. Jag är åter här på jorden för att lyssna, lära och dela med mig. Att ge mig själv den kärlek och respekt som jag förtjänar och lära mig av det som läggs framför mig. För att bli den mest lysande person jag kan vara.

När andra försöker påverka mig på ett sätt som strider mot min själ och min energi är det självklart att jag säger nej. Jag är stark i min övertygelse. Min tro om ett evigt liv, en universal kraft och själens pånyttfödelse. En tro som jag ibland t o m förnekat men jag numera står för till fullo i alla situationer. Även om det ibland får mig att verka som en röd person bland en massa blå.

Kram Mia

När orden kommer från själen

En dag kom följande text till mig som jag vill dela med mig av. Det var som min själ ville säga mig något. Det kändes som om mina fingrar flöt över tangenterna och bildade ord helt av sig självt. När jag sen läste vad jag skrivit fick jag tårar i ögonen. Det här är texten som kom till mig och berörde mig starkt:

"Jag viskar tyst om natten. Ibland på dagen också. För att höra mig måste du tystna. Du behöver stilla dig. Jag kommer till dig som en lätt krusning på vattnet. Jag känns behaglig, varm och bekant. En gammal kär vän. En energi du känner igen. Jag vill dig bara väl. Även när jag dyker upp i situationer där du helst av allt vill gömma huvudet i sanden. Då behöver du mig som mest. När du tycker att någon kan älska dig som minst. Då älskar jag dig som mest. Du behöver aldrig tvivla på min intention och mitt syfte är ditt. Du har valt mig och jag har valt dig. Jag andas dina andetag och ditt hjärta är mitt. När du gråter är jag tårarna på dina kinder. När du känner värme är det jag som lägger armarna om dig för att ge dig av den eviga kärleken som vi har. Den har ingen början och inget slut,  den finns bara nu."   

Kram Mia

Sjukdomars ursprung

Jag avslutar varje dag med att tacka för att jag får vara frisk imorgon också. Tackar också för att jag får uppleva kärlek, glädje och utveckling.
Jag säger inte att mitt liv är lätt och smärtfritt, men jag lovar att det är bra mycket bättre än det var i slutet av 90-talet.

Började med dessa affirmationer för c a 8 år sedan och det har varit oerhört effektivt för min mentala och fysiska hälsa. Någon magsjukeomgång har jag väl åkt på. Men med tanke på småbarnsår och att jag i mitt jobb träffat hundratals människor varje vecka och ändå hållt mig riktigt frisk, borde väl följande teori vara av mig bevisad.

Sjukdom är ett resultat av att kroppen under lång tid inte är i ett harmoniskt tillstånd på grund av känslor som stress, oro och rädslor. Varje känsla du har, negativ eller positiv, påverkar dina celler och organ.
Vilken känsla väljer du?

Kram Mia

Måla en bild över barndomen

Idag hade jag ett intressant samtal med min make. Han går en ledarskapskurs där de bland annat fick reflektera över sin barndom. Att med hjälp av en bild beskriva sin uppväxt.

Jag blev inspirerad!
Min bild har flera hus med musik strömmandes ut genom fönstren. Ramen runt husen är i form av ett hjärta med en liten spricka i kanten. Det sitter änglar på molnen som vakar över mig och familjen.

Varför denna bild? Husen symboliserar många flyttar under min uppväxt. Musiken var central i vår släkt. Det spelades och lyssnades på allt. Hjärtat är kärlek och kramar som det alltid fanns massor av i familjen. Sprickan är mina föräldrars skilsmässa och mitt känslomässiga kaos som följde. Änglarna är mina bortgångna anhöriga som alltid funnits och fortfarande finns där än idag för mig och min familj.

För mig var prat om andar och ufon kring middagsbordet nästan likställt med vädret. Idag vet jag att få haft den ynnesten att växa upp med ett andligt öppet hem. Och den möjligheten ger jag nu även till mina barn.

Hur ser bilden över din barndom ut?

Kram Mia