Liten blir stor

Som förälder gäller det att hänga med. En dag hänger dom i benet, piper och vill ha all uppmärksamhet. Helt plötsligt står barnets 45:or i hallen, rösten piper av helt andra anledningar och han vill mest hänga själv eller med sina kompisar.

Sonen är en sportkille av högsta rang. Som mamma är det självklart att tillbringa en hel helg i en varm idrottshall när han spelar cup.
Jag fick inte direkt umgås med honom, för det hade varit pinsamt. Den fasen är vi i just nu.
Men jag fick sitta på läktaren och njuta av många fina segrar, ett fantastiskt spel som räckte nästan till final. Det var lycka för mig. Och jag vet faktiskt att han uppskattar mycket att vi är med vid hans matcher.

Kram Mia

Qi

Igår kväll innan jag somnade funderade jag på vad som ger mig energi i livet? Jag kom fram till följande innan sömnen tog överhanden.

* Mina barn fyller mig med villkorslös kärlek och jag får energi av att bara vistas i samma rum som dom.
* Maken, som jag levt med i över 18 år, har jag valt för vi ger varandra energi och kärlek och tillsammans med honom har jag kunnat växa och utvecklas. Vi respekterar varandra och har samma grundsyn på livet.
* Jag är en social person och har många fantastiska vänner och kollegor omkring mig. Jag träffar dagligen många människor i mitt privatliv och arbete. Varje möte är en möjlighet att lära sig något, att bidra till någon annan, att öppna sitt hjärta och lyssna. Jag har blivit mycket bättre genom åren att ha människor omkring mig där energin strålar åt båda håll. Att ge och få.
* Jag får energi av att röra på mig, helst utomhus. En promenad i skogen, en utmanande golfrunda eller en joggingtur. Jag kan känna eufori och stråla som en sol när kroppen fått röra på sig.
* Att skriva är idag oerhört viktigt för mig. Att tanka ner känslor, funderingar och drömmar på skärmen frigör massor av energi och håller mitt flöde igång.
* Att ge behandling i akupressur till någon, att hålla föredrag eller en kurs är en energikick om något. Att dela med sig av energi, visdom, erfarenheter och kunskap till någon annan får mitt hjärta att sjunga.

Kram Mia

Älskade farmor

 En mandala som jag och farmor gjorde tillsammans när jag var liten

 

Min farmor dog i januari 1994 bara 71 år gammal. Jag var 21 år och hade precis flyttat till Tyskland för att studera tyska en termin. Innan jag åkte hade farmor haft en liten blodpropp. Jag besökte henne på sjukhuset och satt där länge för att prata om allt och inget. Någonstans inom mig visste jag att vi inte kommer att träffas igen, i det här livet. Vi tog ett långt vackert farväl. Jag tror att även hon visste.

 

Fem dagar efter jag anlänt till München dog hon. Jag valde att inte åka hem till begravningen av flera skäl. Jag hade redan sagt farväl när hon levde och jag vet att hon var nästan mer uppspelt över min utlandsvistelse än jag och hade inte velat att jag åkte hem för begravningen. 

 

När släkt och vänner satt i kyrkan i Dalarna på farmors begravning, satt jag samtidigt i en kyrka i München. Det bjöds på en orgelkonsert den dagen, en mycket vacker sådan. Jag kunde starkt känna att farmor var med mig där och försökte lindra min sorg när tårarna rann.

 

Hon stod mig mycket nära och jag kan fortfarande förnimma hennes doft ibland, av den parfym hon använde. När jag är ledsen så är det alltid som om någon lägger en varm filt om mina axlar och kramar om mig. Jag vet att det är farmor för hon gjorde alltid så när jag var liten. Jag ser fram emot att träffa henne igen. Men tills dess vet jag att hon ser efter mig och mina barn som en skyddsängel från andra sidan.

 

Kram Mia

 



Kyrkan och Gudstro

Jag var nyligen i Prag och klev andaktigt in i den mäktiga katedralen på bilderna nedan. Vilken fantastisk byggnad. Den tog hela 600 år att bygga. Vilket arbete.

Jag har en kluven känsla för kyrkor. Jag är döpt, konfirmerad och gifte mig även i en kyrka. Men jag har aldrig tillbett Gud. Jag är inte religiös.

Däremot tror jag på en högre makt. En kraft som är alltigenom god och som inte behöver separeras i religioner.
Inför den kraften eller källan, som jag också vill kalla den, är vi alla lika oavsett hudfärg eller ursprung. För mig är källan rent ljus och bara kärlek.

Det är dit jag önskar av hela mitt hjärta att världen är på väg!

Kram Mia

Flummig eller inte?

En vän sa till mig för några år sedan, när vi pratade om andlighet: "Hade du varit flummig när du berättar det här för mig hade jag inte lyssnat eller trott på dig, men du pratar om det precis som det vore något vardagligt."

Det är min intention och tanke med bloggen, min framtid och mina andliga föreläsningar. Att göra andligheten till något härligt och enkelt att ta till sig. Visa på vägar hur varje individ kan hitta sin egen andlighet, sin egen själs röst. Genom att berätta för andra hur jag hör och uppmärksammar min.

Kram Mia

Förändringar jag gjort de senaste åren

När andligheten till slut blev en livsstil, något själen och kroppen längtat efter länge, blev valen ganska enkla. De förändringar jag gjort de senaste åren skedde inte alla på en gång. Jag tror inte vi klarar av att ställa om oss för mycket, för fort. Låt det nya landa och bli en sanning innan du tar tag i nästa förändring.

Vad har jag gjort då?

Renare kanal - ju mer andlighet jag har tillåtit i mitt liv, desto mer har jag förlåtit mig själv. Det går inte att ha rena energier och samtidigt gå och anklaga sig själv. Gjort är gjort, förlåt dig själv och lär dig av det.

Bejaka lusten - jag gör det jag tycker om i mycket större utsträckning. Allt i livet är naturligtvis inte roligt. Men ju mer tid jag ägnar åt saker som ger mig energi, desto mer lustfyllt blir mitt liv.

Vad och hur jag äter - jag har lärt mig att lyssna på kroppen. Hur jag mår när jag äter viss typ av mat och om den ger mig energi. När jag tröstätit har jag gjort mitt yttersta för att analysera efteråt. Vad var den egentliga känslan till att jag valde maten som en utväg? Vad vill jag just nu inte se eller ta tag i?

Attityd - saker händer, människor säger och gör saker, du blir del av någon annans omständigheter - men du kan alltid välja din attityd. Din inställning till varje uppkommen situation. Jag har många gånger försökt ge tillbaka med samma mynt, det rekommenderar jag inte. Mitt temprament har försatt mig i många situationer som jag både skäms och fått betala högt pris för. Idag är jag mycket lugnare och när humöret har balanserats, hamnar jag oerhört sällan i den typen av konfliker som förr skedde i mitt liv.

Jag skulle kunna berätta om många förändringar till, men något måste jag ju spara till kommande inlägg på bloggen.

Kram Mia

Beskriva känslan

Igår kväll satt jag och familjen i bilen på väg hem. Maken körde och barnen satt i baksätet och spelade på sina mobila enheter. Själv surfade jag runt på nätet och hamnade på en blogg jag följer. En kommentar som personen fått på sin blogg fick mig att känna stor sorg. En förtvivlan att vi inte kommit längre i världen i vår medmänsklighet. Många har absolut det, men det finns ändå så mycket rädsla, ondska och ego som ger sig i helt galna uttryck. Uttrycket i bloggen var att önska livet ur skribenten.

Jag stirrade länge framför mig. Oförmögen att berätta för maken om känslorna, som naturligtvis undrade varför jag försvann i fjärran. Jag fick samla mig en bra stund innan jag kunde försöka börja beskriva vad jag upplevt inombords.

Idag läste jag ett inlägg på Facebook av en vän. Hon pratade om att när vi försöker sätta ord på en känsla så försvinner den. Hur svårt det kan vara att beskriva det man upplever. Det gäller både fantastiska saker men även sånt som river i hjärtat. Att ord är ganska fjuttiga i många sammanhang där känslorna är starka. Att hellre stanna kvar i känslan, tystna och observera den. Istället för att skynda sig och klä den i ord.

Kram, Mia

Livrädd för åska

För mig är blixten numera en symbol för urladdning. Luften är aldrig så spänd som precis innan ett åskväder. Det finns en förväntan, en laddning som nästan går att ta på. Jag älskar att vara ute precis innan ett åskväder drar igång. Det gör mig alldeles upprymd och samtidigt lite rädd. 

Åskan och blixtarna i sig har en skrämmande inverkan på mig. Min kropp signalerar livsfara när åskan härjar. En känsla jag har fått jobba med under mina vuxenår. Som barn kunde jag krypa in i en garderob och hålla händerna för öronen och blunda. Förtränga att det pågick utanför. Som vuxen och med egna barn har jag tagit hjälp av bl a hypnos för att hantera denna panikkänsla och dödsångest. 

Blixten och åkväder på håll är fantastiska skådespel och kraften i en blixt som träffar något är mäktigare än något annat naturfenomen. Jag har sett en blixt slå ner ungefär 20 meter från mig och den känslan minns jag som det vore igår. Då befann jag mig inomhus, men kände av kraften ändå. 

Symboliken i ett åskväder är som att något byggts upp under en längre tid. Krafter som står i motsats till varandra kämpar om sin rättmätiga plats och bara en vinner. 

Efter en urladdning befinner sig ett lugn och ett tomrum på samma gång. Det finns alltid plats för lite nytt när friktionen är över. Jag andas alltid ut länge och väl efter åskväder och känner mig pånyttfödd. Lite som jag dött och fötts igen. Att livet får ett nytt oskrivet blad som jag kan börja fylla på. 

Hur upplever du ett åskväder? 

Kram Mia

Min mormor

På onsdag hälsar jag på min mormor. Hon fyller 80 år i december. Tänk att hon bara var 39 år när jag föddes och hon blev mormor till mig.

Hon har varit med om andra världskriget och kan fortfarande berätta hur det kändes och vad hon än idag bär med sig från krigets barndom. Min släkt kommer från Finland, min gammelmorfar var polismästare och de kom kriget ganska nära. Jag minns att jag tyckte det var både spännande och skrämmande när mormor berättade krigshistorier under min uppväxt.

Idag slog det mig att jag behöver ta tillvara på historien innan det är för sent. Nedteckna den.
För jag är övertygad om att barnen någon dag i framtiden vill veta mer och då finns hon nog inte kvar i livet och kan berätta det för dom själv.

Kram Mia

Musiken i mitt liv

Musik är oerhört viktigt för mig. Jag kan få rysningar av glädje när jag lyssnar på en bra låt. En vacker låt kan få mig att fälla tårar. Jag tror även att musiken har en helande inverkan på våra kroppar.

Olika musikstycken är kopplade till olika händelser i mitt liv. Bara genom att spela en specifik låt, kan hela händelseförloppet spelas upp för mitt inre. Jag känner dofter, upplever sorg, känner kärlek eller värmen från en sommar.

När jag var liten spelade mina föräldrar ofta musik hemma. Nu när jag är förälder gör jag detsamma och mina barn älskar också musik.

En guldstund i vardagen är när jag och barnen går och lyssnar på musik live. Det är glädjande och närande för kropp, själ och för relationen mellan oss.

Kram Mia

Älskade barn

För ett tag sedan sa min dotter, då 8 år, till mig: - Mamma, i nästa liv vill jag vara din mamma och du får vara min dotter.
Jag svarade: - Det låter underbart!
Då sa hon: Bra, då bestämmer vi det redan nu.

Idag fyllde hon nio år och jag lär mig massor av både henne och min son varje dag. Barnen berättar för mig hur dom vill bli behandlade och respekterade. Ibland med ord och oftast med kropp och själ. Min viktigaste uppgift som mamma är att vara lyhörd och öppen för deras olika behov.

Innan jag fick barn trodde jag att vi uppfostrar våra barn. Men nu vet jag att dom visar oss djupet, meningen och utmaningen med livet.

Kram Mia

Buddies

Idag träffades åter vi tre buddies från energilärakursen.
Vi peppar, stöttar och diskuterar livligt mellan kursomgångarna. Även om det inte syns på utsidan så har det här året förändrat mycket inom mig. Jag tror mina vänner håller med mig.

Idag pratade vi bl a om mörker, energitjuvar, att växa upp, skolans syn på hälsa, destruktiva beteenden, döden och healingmetoder. Vi gjorde också ett Colourskop, som bygger på numerologin och chakrasystemet. Riktigt spännande!

Behöver jag ens tillägga att det här är möten som berikat mitt liv oerhört mycket det senaste året. Och att jag vill av hela mitt hjärta att mötena fortsätter även om kursen avslutas nu i april.

Kram Mia

Läsläxa

I min energilärakurs ska vi läsa boken "Healingkoden" med Alexander Loyd till nästa tillfälle.

Ska precis börja med den. Återkommer med vad jag tyckte och tänkte när jag läst klart.

Kram Mia

Att gå sin egen väg

Jag går min egen väg. Det betyder inte att jag går motströms. Inte heller att jag går åt andra hållet eller att jag jämför min väg med andras. Jag är unik. Det är alla andra också. Jag kan aldrig bli någon annan än mig själv.

Jag är långt ifrån klar. Jag är åter här på jorden för att lyssna, lära och dela med mig. Att ge mig själv den kärlek och respekt som jag förtjänar och lära mig av det som läggs framför mig. För att bli den mest lysande person jag kan vara.

När andra försöker påverka mig på ett sätt som strider mot min själ och min energi är det självklart att jag säger nej. Jag är stark i min övertygelse. Min tro om ett evigt liv, en universal kraft och själens pånyttfödelse. En tro som jag ibland t o m förnekat men jag numera står för till fullo i alla situationer. Även om det ibland får mig att verka som en röd person bland en massa blå.

Kram Mia

Ljus och mörker

Ett slut innebär alltid en ny början. Mitt liv har innehållit många vändningar. Det är inte farligt att sätta punkt och börja på en ny mening. Ibland är det precis det som är meningen.

Solen måste gå ner för att kunna gå upp igen. När solen går ner där jag befinner mig går den upp någon annanstans i världen.
När den tillfälligt går ner i mitt liv och det känns mörkt, vet jag att en strålande soluppgång väntar. Att känna mig stark nog att hitta ljuset inom mig själv när mörkret gör sig påmint. Utan mörkret skulle vi inte kunna definiera ljuset och solen är ljusets själ. Som vi känner till den här på jorden.

Vi vänder oss mot solen för att lagra energi för att fylla på våra celler. Vi vibrerar av energi och kan stråla på insidan, även till vår omgivning som jordbundna solar.
Vi har alla förmågan att skapa ljus och bra energi precis som solen självt. Vi kan sträva mot att välja ljuset i alla situationer. Då finns det mindre plats för mörker inom och runt omkring oss.

Kram Mia