Vad är bäst för barnen?

När jag var liten var vi ute mycket i naturen. Mina föräldrar var och är riktiga friluftsmänniskor. Vi hyrde stugor på somrarna mitt ute i skogen, badade i sjöar och plockade av det naturen hade att erbjuda. Mina favoritstunder var när vi var ute för att plocka svamp. Jag fullkomligt älskade de stunderna, för vi var tillsammans och ute i naturen. Enkelt men ändå så fantastiskt.

Jag hade dock en längtan redan som barn att se världen. Geografi var ett av mina favoritämnen i skolan. Satt i skolbänken och drömde mig bort till exotiska platser i världen. Vi levde inte fattigt i vår lilla bruksort, men några utlandsresor var det definitivt inte frågan om. Så det var bara en dröm under hela min uppväxt.

Nu är jag vuxen och har förverkligat mina drömmar. Mina barn har fått se världen. Jag har gett dom möjlighet att se och lära av andra kulturer. Få en förståelse för att vi har det riktigt bra här i Sverige, då dom sett motsatsen med egna ögon.

Våra resor sammansvetsar oss som familj, vi är verkligen med varandra då, vilket annars är svårt i vardagen med alla aktiviteter, skola och jobb.

Vi har simmat med vilda delfiner, åkt vattenskoter, klappat koalor, ridit på elefanter, ätit exotisk mat och hittat nya vänner utomlands.

Jag undrar om barnen kommer att känna samma sak som jag gjorde om sin uppväxt. Att dom uppskattar mycket av det dom fått uppleva med oss på resorna, men att dom kanske velat vara lite mer ute i skogen och plockat svamp? Vem vet.

Kram Mia

Energiavtryck

När jag kliver in i rum kan jag ofta förnimma en känsla. 

När jag var tio-tolv år bodde min faster i ett gammalt hus i Bergslagen. Jag minns att jag tyckte det fanns en känsla av obehag i huset. Kände mig aldrig lugn där inne. Som att jag var iakttagen. Min faster fick långt senare reda på att huset var byggt ovanpå en riktigt gammal kyrkogård.

Det hände en massa märkliga saker inne och runtomkring huset under de år min faster bodde där. Bland annat kände hon ofta att någon stod bakom henne och andades i hennes nacke. När hon vände sig om, var det naturligtvis ingen där. Som ni säkert förstår tog det inte lång tid, efter att hon fick veta historien, innan hon flyttade. 

Om mindre än två månader ska jag och min familj flytta till ett nytt hus. 

Huset är inte nybyggt, det har många år på nacken och jag gick med spänning in i huset på visningen för att känna om energin och känslan var rätt. Det var den, utan tvekan. 

Snart ska vi sätta våra egna energiavtryck i huset. Jag längtar! 

Kram, Mia 

Förgiftande

 

Det är väl ganska naturligt att inte äta flugsvamp. Jag lärde mig vid tidig ålder att den var utesluten i korgen på våra mysiga svampturer i skogen, fast den var så vacker. 

Ändå förgiftar vi oss själva. Ibland flera gånger dagligen. Inte genom att äta en flugsvampar, så att vi blir sjuka och dör.

Däremot vandrar många av oss på en hyfsat ohälsosam och förnekande väg. Jag har vandrat där och irrar mig tillbaka dit ibland.

Vad menar jag med att förgifta sig själv?
För mig innebär det först och främst när jag tänker negativa tankar om mig själv. Jag kan känna hur min kropp blir spänd, ledsen och systemet stretar emot direkt. De blockeringar, som vi skapar med våra negativa tankar, gör att slagg och skräp får lättare fäste i våra kroppar. Den teorin tror jag benhårt på! 

Så jag gör mitt allra yttersta, lyckas dock inte jämt, att tänka positiva tankar om hur jag ser ut, vem jag är och vad jag gör. Då håller jag mig väldigt frisk.

Ett annat sätt att förgifta sig är att äta ämnen som inte är bra för våra kroppar. Det finns färgämnen, konserveringsmedel, transfetter, socker... Ja, listan kan göras lång. Ämnen som vi alla vet inte är bra för vår hälsa, men ändå stoppar i oss.

Jag har uteslutit kolhydrater och socker sedan ett tag tillbaka och jag lovar, dom kommer inte att återkomma. För jag insåg helt plöstligt, när jag slutade, hur förgiftad och beroende jag varit av dessa ämnen. Och hälsovinsterna som kom på köpet är jag aldrig beredd att avstå ifrån.

Kram Mia

Älskade farmor

 En mandala som jag och farmor gjorde tillsammans när jag var liten

 

Min farmor dog i januari 1994 bara 71 år gammal. Jag var 21 år och hade precis flyttat till Tyskland för att studera tyska en termin. Innan jag åkte hade farmor haft en liten blodpropp. Jag besökte henne på sjukhuset och satt där länge för att prata om allt och inget. Någonstans inom mig visste jag att vi inte kommer att träffas igen, i det här livet. Vi tog ett långt vackert farväl. Jag tror att även hon visste.

 

Fem dagar efter jag anlänt till München dog hon. Jag valde att inte åka hem till begravningen av flera skäl. Jag hade redan sagt farväl när hon levde och jag vet att hon var nästan mer uppspelt över min utlandsvistelse än jag och hade inte velat att jag åkte hem för begravningen. 

 

När släkt och vänner satt i kyrkan i Dalarna på farmors begravning, satt jag samtidigt i en kyrka i München. Det bjöds på en orgelkonsert den dagen, en mycket vacker sådan. Jag kunde starkt känna att farmor var med mig där och försökte lindra min sorg när tårarna rann.

 

Hon stod mig mycket nära och jag kan fortfarande förnimma hennes doft ibland, av den parfym hon använde. När jag är ledsen så är det alltid som om någon lägger en varm filt om mina axlar och kramar om mig. Jag vet att det är farmor för hon gjorde alltid så när jag var liten. Jag ser fram emot att träffa henne igen. Men tills dess vet jag att hon ser efter mig och mina barn som en skyddsängel från andra sidan.

 

Kram Mia

 



Livrädd för åska

För mig är blixten numera en symbol för urladdning. Luften är aldrig så spänd som precis innan ett åskväder. Det finns en förväntan, en laddning som nästan går att ta på. Jag älskar att vara ute precis innan ett åskväder drar igång. Det gör mig alldeles upprymd och samtidigt lite rädd. 

Åskan och blixtarna i sig har en skrämmande inverkan på mig. Min kropp signalerar livsfara när åskan härjar. En känsla jag har fått jobba med under mina vuxenår. Som barn kunde jag krypa in i en garderob och hålla händerna för öronen och blunda. Förtränga att det pågick utanför. Som vuxen och med egna barn har jag tagit hjälp av bl a hypnos för att hantera denna panikkänsla och dödsångest. 

Blixten och åkväder på håll är fantastiska skådespel och kraften i en blixt som träffar något är mäktigare än något annat naturfenomen. Jag har sett en blixt slå ner ungefär 20 meter från mig och den känslan minns jag som det vore igår. Då befann jag mig inomhus, men kände av kraften ändå. 

Symboliken i ett åskväder är som att något byggts upp under en längre tid. Krafter som står i motsats till varandra kämpar om sin rättmätiga plats och bara en vinner. 

Efter en urladdning befinner sig ett lugn och ett tomrum på samma gång. Det finns alltid plats för lite nytt när friktionen är över. Jag andas alltid ut länge och väl efter åskväder och känner mig pånyttfödd. Lite som jag dött och fötts igen. Att livet får ett nytt oskrivet blad som jag kan börja fylla på. 

Hur upplever du ett åskväder? 

Kram Mia

Min mormor

På onsdag hälsar jag på min mormor. Hon fyller 80 år i december. Tänk att hon bara var 39 år när jag föddes och hon blev mormor till mig.

Hon har varit med om andra världskriget och kan fortfarande berätta hur det kändes och vad hon än idag bär med sig från krigets barndom. Min släkt kommer från Finland, min gammelmorfar var polismästare och de kom kriget ganska nära. Jag minns att jag tyckte det var både spännande och skrämmande när mormor berättade krigshistorier under min uppväxt.

Idag slog det mig att jag behöver ta tillvara på historien innan det är för sent. Nedteckna den.
För jag är övertygad om att barnen någon dag i framtiden vill veta mer och då finns hon nog inte kvar i livet och kan berätta det för dom själv.

Kram Mia

Musiken i mitt liv

Musik är oerhört viktigt för mig. Jag kan få rysningar av glädje när jag lyssnar på en bra låt. En vacker låt kan få mig att fälla tårar. Jag tror även att musiken har en helande inverkan på våra kroppar.

Olika musikstycken är kopplade till olika händelser i mitt liv. Bara genom att spela en specifik låt, kan hela händelseförloppet spelas upp för mitt inre. Jag känner dofter, upplever sorg, känner kärlek eller värmen från en sommar.

När jag var liten spelade mina föräldrar ofta musik hemma. Nu när jag är förälder gör jag detsamma och mina barn älskar också musik.

En guldstund i vardagen är när jag och barnen går och lyssnar på musik live. Det är glädjande och närande för kropp, själ och för relationen mellan oss.

Kram Mia

Buddies

Idag träffades åter vi tre buddies från energilärakursen.
Vi peppar, stöttar och diskuterar livligt mellan kursomgångarna. Även om det inte syns på utsidan så har det här året förändrat mycket inom mig. Jag tror mina vänner håller med mig.

Idag pratade vi bl a om mörker, energitjuvar, att växa upp, skolans syn på hälsa, destruktiva beteenden, döden och healingmetoder. Vi gjorde också ett Colourskop, som bygger på numerologin och chakrasystemet. Riktigt spännande!

Behöver jag ens tillägga att det här är möten som berikat mitt liv oerhört mycket det senaste året. Och att jag vill av hela mitt hjärta att mötena fortsätter även om kursen avslutas nu i april.

Kram Mia

Änglar för mig

Änglar har alltid varit en del av mitt liv. Som liten samlade jag på ängelbokmärken, som jag fortfarande har kvar och vårdar ömt. Jag älskade att sitta länge och titta på bilderna och föreställa mig att dom fick liv. Att jag fick möta dom i verkligheten. Ibland tyckte jag mig känna närvaron av dom och det gjorde mig så lycklig.

Har en stark känsla av att jag i tidig ålder fick en negativ kommentar kring änglarna, varför det blev en hemlighet och längtan som mycket få visste om.
Sedan jag fick barn har änglarna fått göra återtåg i mitt liv. Jag har placerat änglasymboler, figurer och bilder i deras rum. Både synligt men också i skymundan. Jag tror att dessa symboler kallar på och öppnar upp för att många skyddsänglar ska komma till dem.

Vid vår ytterdörr står en speciell skyddsängel som beskyddar vårt hem. Jag tror att alla har egna skyddsänglar som ständigt viskar bra saker i våra öron. Man kan välja att lyssna eller blunda.

Jag har ofta fått starka förnimmelser inför stundande faror och sättet budskapen kommit till mig liknar inte de jag vanligen får in mina meddelanden. Därför är jag övertygad om att det är mina skyddsänglar ett antal gånger räddat mig från fara och även räddat mitt liv.

Vad betyder änglarna för dig?

Kram Mia

Måla en bild över barndomen

Idag hade jag ett intressant samtal med min make. Han går en ledarskapskurs där de bland annat fick reflektera över sin barndom. Att med hjälp av en bild beskriva sin uppväxt.

Jag blev inspirerad!
Min bild har flera hus med musik strömmandes ut genom fönstren. Ramen runt husen är i form av ett hjärta med en liten spricka i kanten. Det sitter änglar på molnen som vakar över mig och familjen.

Varför denna bild? Husen symboliserar många flyttar under min uppväxt. Musiken var central i vår släkt. Det spelades och lyssnades på allt. Hjärtat är kärlek och kramar som det alltid fanns massor av i familjen. Sprickan är mina föräldrars skilsmässa och mitt känslomässiga kaos som följde. Änglarna är mina bortgångna anhöriga som alltid funnits och fortfarande finns där än idag för mig och min familj.

För mig var prat om andar och ufon kring middagsbordet nästan likställt med vädret. Idag vet jag att få haft den ynnesten att växa upp med ett andligt öppet hem. Och den möjligheten ger jag nu även till mina barn.

Hur ser bilden över din barndom ut?

Kram Mia