När jag var liten var vi ute mycket i naturen. Mina föräldrar var och är riktiga friluftsmänniskor. Vi hyrde stugor på somrarna mitt ute i skogen, badade i sjöar och plockade av det naturen hade att erbjuda. Mina favoritstunder var när vi var ute för att plocka svamp. Jag fullkomligt älskade de stunderna, för vi var tillsammans och ute i naturen. Enkelt men ändå så fantastiskt.
Jag hade dock en längtan redan som barn att se världen. Geografi var ett av mina favoritämnen i skolan. Satt i skolbänken och drömde mig bort till exotiska platser i världen. Vi levde inte fattigt i vår lilla bruksort, men några utlandsresor var det definitivt inte frågan om. Så det var bara en dröm under hela min uppväxt.
Nu är jag vuxen och har förverkligat mina drömmar. Mina barn har fått se världen. Jag har gett dom möjlighet att se och lära av andra kulturer. Få en förståelse för att vi har det riktigt bra här i Sverige, då dom sett motsatsen med egna ögon.
Våra resor sammansvetsar oss som familj, vi är verkligen med varandra då, vilket annars är svårt i vardagen med alla aktiviteter, skola och jobb.
Vi har simmat med vilda delfiner, åkt vattenskoter, klappat koalor, ridit på elefanter, ätit exotisk mat och hittat nya vänner utomlands.
Jag undrar om barnen kommer att känna samma sak som jag gjorde om sin uppväxt. Att dom uppskattar mycket av det dom fått uppleva med oss på resorna, men att dom kanske velat vara lite mer ute i skogen och plockat svamp? Vem vet.
Kram Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar