(Mar)drömmar

Jag har nog aldrig drömt så mycket i mitt liv som jag har gjort de senaste veckorna. Drömmarna handlar mycket om döden. Det har ändå varit bra drömmar när jag vaknat och gett mig tid att analysera dem. Det kan låta konstigt att drömmar om döden kan vara bra.

De som dött i mina drömmar har gått vidare till något bättre. De har lämnat något som dom är klara med bakom sig. Det är precis som livet. När det är dags att gå vidare uppenbarar sig vägen och möjligheterna och vissa saker är förutbestämda. Du kan välja att streta emot eller följa med.

Energin för 2013 signalerade förändring, det kände jag i varje cell redan i januari.

Jag sålde mitt företag i mars, fick ett nytt jobb i april, köpt ett nytt hus i maj och sålde vårt nuvarande hus i juni.

Inte så konstigt att döden kommer till mig i drömmarna. Mycket av det som varit min vardag och mitt liv behöver jag nu lämna bakom mig. För att göra plats för det nya. Att följa min livs väg och utvecklas.

Kram Mia

Förgiftande

 

Det är väl ganska naturligt att inte äta flugsvamp. Jag lärde mig vid tidig ålder att den var utesluten i korgen på våra mysiga svampturer i skogen, fast den var så vacker. 

Ändå förgiftar vi oss själva. Ibland flera gånger dagligen. Inte genom att äta en flugsvampar, så att vi blir sjuka och dör.

Däremot vandrar många av oss på en hyfsat ohälsosam och förnekande väg. Jag har vandrat där och irrar mig tillbaka dit ibland.

Vad menar jag med att förgifta sig själv?
För mig innebär det först och främst när jag tänker negativa tankar om mig själv. Jag kan känna hur min kropp blir spänd, ledsen och systemet stretar emot direkt. De blockeringar, som vi skapar med våra negativa tankar, gör att slagg och skräp får lättare fäste i våra kroppar. Den teorin tror jag benhårt på! 

Så jag gör mitt allra yttersta, lyckas dock inte jämt, att tänka positiva tankar om hur jag ser ut, vem jag är och vad jag gör. Då håller jag mig väldigt frisk.

Ett annat sätt att förgifta sig är att äta ämnen som inte är bra för våra kroppar. Det finns färgämnen, konserveringsmedel, transfetter, socker... Ja, listan kan göras lång. Ämnen som vi alla vet inte är bra för vår hälsa, men ändå stoppar i oss.

Jag har uteslutit kolhydrater och socker sedan ett tag tillbaka och jag lovar, dom kommer inte att återkomma. För jag insåg helt plöstligt, när jag slutade, hur förgiftad och beroende jag varit av dessa ämnen. Och hälsovinsterna som kom på köpet är jag aldrig beredd att avstå ifrån.

Kram Mia

Älskade farmor

 En mandala som jag och farmor gjorde tillsammans när jag var liten

 

Min farmor dog i januari 1994 bara 71 år gammal. Jag var 21 år och hade precis flyttat till Tyskland för att studera tyska en termin. Innan jag åkte hade farmor haft en liten blodpropp. Jag besökte henne på sjukhuset och satt där länge för att prata om allt och inget. Någonstans inom mig visste jag att vi inte kommer att träffas igen, i det här livet. Vi tog ett långt vackert farväl. Jag tror att även hon visste.

 

Fem dagar efter jag anlänt till München dog hon. Jag valde att inte åka hem till begravningen av flera skäl. Jag hade redan sagt farväl när hon levde och jag vet att hon var nästan mer uppspelt över min utlandsvistelse än jag och hade inte velat att jag åkte hem för begravningen. 

 

När släkt och vänner satt i kyrkan i Dalarna på farmors begravning, satt jag samtidigt i en kyrka i München. Det bjöds på en orgelkonsert den dagen, en mycket vacker sådan. Jag kunde starkt känna att farmor var med mig där och försökte lindra min sorg när tårarna rann.

 

Hon stod mig mycket nära och jag kan fortfarande förnimma hennes doft ibland, av den parfym hon använde. När jag är ledsen så är det alltid som om någon lägger en varm filt om mina axlar och kramar om mig. Jag vet att det är farmor för hon gjorde alltid så när jag var liten. Jag ser fram emot att träffa henne igen. Men tills dess vet jag att hon ser efter mig och mina barn som en skyddsängel från andra sidan.

 

Kram Mia