Qi

Igår kväll innan jag somnade funderade jag på vad som ger mig energi i livet? Jag kom fram till följande innan sömnen tog överhanden.

* Mina barn fyller mig med villkorslös kärlek och jag får energi av att bara vistas i samma rum som dom.
* Maken, som jag levt med i över 18 år, har jag valt för vi ger varandra energi och kärlek och tillsammans med honom har jag kunnat växa och utvecklas. Vi respekterar varandra och har samma grundsyn på livet.
* Jag är en social person och har många fantastiska vänner och kollegor omkring mig. Jag träffar dagligen många människor i mitt privatliv och arbete. Varje möte är en möjlighet att lära sig något, att bidra till någon annan, att öppna sitt hjärta och lyssna. Jag har blivit mycket bättre genom åren att ha människor omkring mig där energin strålar åt båda håll. Att ge och få.
* Jag får energi av att röra på mig, helst utomhus. En promenad i skogen, en utmanande golfrunda eller en joggingtur. Jag kan känna eufori och stråla som en sol när kroppen fått röra på sig.
* Att skriva är idag oerhört viktigt för mig. Att tanka ner känslor, funderingar och drömmar på skärmen frigör massor av energi och håller mitt flöde igång.
* Att ge behandling i akupressur till någon, att hålla föredrag eller en kurs är en energikick om något. Att dela med sig av energi, visdom, erfarenheter och kunskap till någon annan får mitt hjärta att sjunga.

Kram Mia

Österländska influenser

När jag för många år sen kom i kontakt med den österländska medicinen var det som att hitta hem. Dess synsätt på hur kropp och själ hänger samman och hur allt påverkar oss fysiskt och psykiskt (om vi själva tillåter det) gav svar på många av mina frågor. Och framför allt blev jag av med krämpor jag kämpat med större delen av mitt liv.

Jag gick så långt att jag diplomerade mig inom kinesisk medicin och utövar den nu genom att själv ta emot klienter och hålla utbildningar i ämnet. Jag har tagit del hundratals fantastiska tillfrisknanden. Även bevittnat försvinnandet av symtom och krämpor som t o m förbryllat mig. Att det verkligen kan vara så enkelt att få en obalans att balansera sig.

Där tror jag att vården ibland går bet. Dom glömmer bort att ta med själen och viljan hos människan och har enbart fokus på den fysiska kroppen. Utan att egentligen lyssna eller ta hänsyn till personen och dess rädslor, farhågor och erfarenheter. Ibland handlar det om tidsbrist, men ofta om okunskap. Ingen människa är den andre lik. Det kan jag garantera efter att ha mött tusentals människor i mina utbildningar och konsultationer.

Jag är för en komplementär vård där vi samarbetar för att hitta individens bästa och blir mer lyhörda för varandras olikheter. Så jobbar många av våra grannländer i Europa och där vill jag påstå att vi ligger efter. Jag har fått in en fot i dörröppningen i vården och nu ska jag öppna några dörrar också.

Kram Mia