Älskade farmor

 En mandala som jag och farmor gjorde tillsammans när jag var liten

 

Min farmor dog i januari 1994 bara 71 år gammal. Jag var 21 år och hade precis flyttat till Tyskland för att studera tyska en termin. Innan jag åkte hade farmor haft en liten blodpropp. Jag besökte henne på sjukhuset och satt där länge för att prata om allt och inget. Någonstans inom mig visste jag att vi inte kommer att träffas igen, i det här livet. Vi tog ett långt vackert farväl. Jag tror att även hon visste.

 

Fem dagar efter jag anlänt till München dog hon. Jag valde att inte åka hem till begravningen av flera skäl. Jag hade redan sagt farväl när hon levde och jag vet att hon var nästan mer uppspelt över min utlandsvistelse än jag och hade inte velat att jag åkte hem för begravningen. 

 

När släkt och vänner satt i kyrkan i Dalarna på farmors begravning, satt jag samtidigt i en kyrka i München. Det bjöds på en orgelkonsert den dagen, en mycket vacker sådan. Jag kunde starkt känna att farmor var med mig där och försökte lindra min sorg när tårarna rann.

 

Hon stod mig mycket nära och jag kan fortfarande förnimma hennes doft ibland, av den parfym hon använde. När jag är ledsen så är det alltid som om någon lägger en varm filt om mina axlar och kramar om mig. Jag vet att det är farmor för hon gjorde alltid så när jag var liten. Jag ser fram emot att träffa henne igen. Men tills dess vet jag att hon ser efter mig och mina barn som en skyddsängel från andra sidan.

 

Kram Mia

 



Änglar för mig

Änglar har alltid varit en del av mitt liv. Som liten samlade jag på ängelbokmärken, som jag fortfarande har kvar och vårdar ömt. Jag älskade att sitta länge och titta på bilderna och föreställa mig att dom fick liv. Att jag fick möta dom i verkligheten. Ibland tyckte jag mig känna närvaron av dom och det gjorde mig så lycklig.

Har en stark känsla av att jag i tidig ålder fick en negativ kommentar kring änglarna, varför det blev en hemlighet och längtan som mycket få visste om.
Sedan jag fick barn har änglarna fått göra återtåg i mitt liv. Jag har placerat änglasymboler, figurer och bilder i deras rum. Både synligt men också i skymundan. Jag tror att dessa symboler kallar på och öppnar upp för att många skyddsänglar ska komma till dem.

Vid vår ytterdörr står en speciell skyddsängel som beskyddar vårt hem. Jag tror att alla har egna skyddsänglar som ständigt viskar bra saker i våra öron. Man kan välja att lyssna eller blunda.

Jag har ofta fått starka förnimmelser inför stundande faror och sättet budskapen kommit till mig liknar inte de jag vanligen får in mina meddelanden. Därför är jag övertygad om att det är mina skyddsänglar ett antal gånger räddat mig från fara och även räddat mitt liv.

Vad betyder änglarna för dig?

Kram Mia

Måla en bild över barndomen

Idag hade jag ett intressant samtal med min make. Han går en ledarskapskurs där de bland annat fick reflektera över sin barndom. Att med hjälp av en bild beskriva sin uppväxt.

Jag blev inspirerad!
Min bild har flera hus med musik strömmandes ut genom fönstren. Ramen runt husen är i form av ett hjärta med en liten spricka i kanten. Det sitter änglar på molnen som vakar över mig och familjen.

Varför denna bild? Husen symboliserar många flyttar under min uppväxt. Musiken var central i vår släkt. Det spelades och lyssnades på allt. Hjärtat är kärlek och kramar som det alltid fanns massor av i familjen. Sprickan är mina föräldrars skilsmässa och mitt känslomässiga kaos som följde. Änglarna är mina bortgångna anhöriga som alltid funnits och fortfarande finns där än idag för mig och min familj.

För mig var prat om andar och ufon kring middagsbordet nästan likställt med vädret. Idag vet jag att få haft den ynnesten att växa upp med ett andligt öppet hem. Och den möjligheten ger jag nu även till mina barn.

Hur ser bilden över din barndom ut?

Kram Mia