Vad är bäst för barnen?

När jag var liten var vi ute mycket i naturen. Mina föräldrar var och är riktiga friluftsmänniskor. Vi hyrde stugor på somrarna mitt ute i skogen, badade i sjöar och plockade av det naturen hade att erbjuda. Mina favoritstunder var när vi var ute för att plocka svamp. Jag fullkomligt älskade de stunderna, för vi var tillsammans och ute i naturen. Enkelt men ändå så fantastiskt.

Jag hade dock en längtan redan som barn att se världen. Geografi var ett av mina favoritämnen i skolan. Satt i skolbänken och drömde mig bort till exotiska platser i världen. Vi levde inte fattigt i vår lilla bruksort, men några utlandsresor var det definitivt inte frågan om. Så det var bara en dröm under hela min uppväxt.

Nu är jag vuxen och har förverkligat mina drömmar. Mina barn har fått se världen. Jag har gett dom möjlighet att se och lära av andra kulturer. Få en förståelse för att vi har det riktigt bra här i Sverige, då dom sett motsatsen med egna ögon.

Våra resor sammansvetsar oss som familj, vi är verkligen med varandra då, vilket annars är svårt i vardagen med alla aktiviteter, skola och jobb.

Vi har simmat med vilda delfiner, åkt vattenskoter, klappat koalor, ridit på elefanter, ätit exotisk mat och hittat nya vänner utomlands.

Jag undrar om barnen kommer att känna samma sak som jag gjorde om sin uppväxt. Att dom uppskattar mycket av det dom fått uppleva med oss på resorna, men att dom kanske velat vara lite mer ute i skogen och plockat svamp? Vem vet.

Kram Mia

En månads tystnad

Jag har inte varit på tystnadsretreat. 

Även om jag lockas av tanken att tillbringa en längre stund i total tystnad, så är tiden och omständigheterna inte de rätta just nu.  

Har gått in i flytten med hull och hår. Tankarna på nya huset, inredningen, trädgården och allt annat praktiskt har inte gett mig ro. Ro till att skriva här på bloggen eller att utöva och bejaka min andliga sida. Saknar de stunderna, men känner starkt att den tiden kommer när jag landat i vårt nya hus. 

Mest lycklig för min andliga utveckling är jag för ett av husen på tomten. Ett hus från 1800-talet och med en fungerande öppen spis. 

Vilka häftiga meditationer, samtal och behandlingar det kommer att bli där inne!  

Nedan ser du huset från utsidan. Lovar att återkomma med fina bilder från insidan när vi flyttat in. 

Kram Mia  

Underbar kväll

Idag var det dags att träffas igen. Vi fem kvinnor. 

Vi delade först med oss av små och stora tankar. Gjorde sen en spännande meditation om att vara i nuet och släppa taget om det vi inte vill ha kvar i våra liv. 

Och avslutningsvis provade vi även på automatskrift. Vilket resultat! 

När vi läste upp det vi alla hade noterat på vår kant, gick det en energirysning genom rummet. Alla hade fått liknande budskap, många ord och meningar var identiska och vägledningen till gruppen var extremt tydlig. 

Jag somnar med insikten av vilken kraft en grupp kan skapa tillsammans. När man möts i hjärtat, inte i egot. 

Kram Mia 

Förgiftande

 

Det är väl ganska naturligt att inte äta flugsvamp. Jag lärde mig vid tidig ålder att den var utesluten i korgen på våra mysiga svampturer i skogen, fast den var så vacker. 

Ändå förgiftar vi oss själva. Ibland flera gånger dagligen. Inte genom att äta en flugsvampar, så att vi blir sjuka och dör.

Däremot vandrar många av oss på en hyfsat ohälsosam och förnekande väg. Jag har vandrat där och irrar mig tillbaka dit ibland.

Vad menar jag med att förgifta sig själv?
För mig innebär det först och främst när jag tänker negativa tankar om mig själv. Jag kan känna hur min kropp blir spänd, ledsen och systemet stretar emot direkt. De blockeringar, som vi skapar med våra negativa tankar, gör att slagg och skräp får lättare fäste i våra kroppar. Den teorin tror jag benhårt på! 

Så jag gör mitt allra yttersta, lyckas dock inte jämt, att tänka positiva tankar om hur jag ser ut, vem jag är och vad jag gör. Då håller jag mig väldigt frisk.

Ett annat sätt att förgifta sig är att äta ämnen som inte är bra för våra kroppar. Det finns färgämnen, konserveringsmedel, transfetter, socker... Ja, listan kan göras lång. Ämnen som vi alla vet inte är bra för vår hälsa, men ändå stoppar i oss.

Jag har uteslutit kolhydrater och socker sedan ett tag tillbaka och jag lovar, dom kommer inte att återkomma. För jag insåg helt plöstligt, när jag slutade, hur förgiftad och beroende jag varit av dessa ämnen. Och hälsovinsterna som kom på köpet är jag aldrig beredd att avstå ifrån.

Kram Mia

Qi

Igår kväll innan jag somnade funderade jag på vad som ger mig energi i livet? Jag kom fram till följande innan sömnen tog överhanden.

* Mina barn fyller mig med villkorslös kärlek och jag får energi av att bara vistas i samma rum som dom.
* Maken, som jag levt med i över 18 år, har jag valt för vi ger varandra energi och kärlek och tillsammans med honom har jag kunnat växa och utvecklas. Vi respekterar varandra och har samma grundsyn på livet.
* Jag är en social person och har många fantastiska vänner och kollegor omkring mig. Jag träffar dagligen många människor i mitt privatliv och arbete. Varje möte är en möjlighet att lära sig något, att bidra till någon annan, att öppna sitt hjärta och lyssna. Jag har blivit mycket bättre genom åren att ha människor omkring mig där energin strålar åt båda håll. Att ge och få.
* Jag får energi av att röra på mig, helst utomhus. En promenad i skogen, en utmanande golfrunda eller en joggingtur. Jag kan känna eufori och stråla som en sol när kroppen fått röra på sig.
* Att skriva är idag oerhört viktigt för mig. Att tanka ner känslor, funderingar och drömmar på skärmen frigör massor av energi och håller mitt flöde igång.
* Att ge behandling i akupressur till någon, att hålla föredrag eller en kurs är en energikick om något. Att dela med sig av energi, visdom, erfarenheter och kunskap till någon annan får mitt hjärta att sjunga.

Kram Mia

Flummig eller inte?

En vän sa till mig för några år sedan, när vi pratade om andlighet: "Hade du varit flummig när du berättar det här för mig hade jag inte lyssnat eller trott på dig, men du pratar om det precis som det vore något vardagligt."

Det är min intention och tanke med bloggen, min framtid och mina andliga föreläsningar. Att göra andligheten till något härligt och enkelt att ta till sig. Visa på vägar hur varje individ kan hitta sin egen andlighet, sin egen själs röst. Genom att berätta för andra hur jag hör och uppmärksammar min.

Kram Mia

Beskriva känslan

Igår kväll satt jag och familjen i bilen på väg hem. Maken körde och barnen satt i baksätet och spelade på sina mobila enheter. Själv surfade jag runt på nätet och hamnade på en blogg jag följer. En kommentar som personen fått på sin blogg fick mig att känna stor sorg. En förtvivlan att vi inte kommit längre i världen i vår medmänsklighet. Många har absolut det, men det finns ändå så mycket rädsla, ondska och ego som ger sig i helt galna uttryck. Uttrycket i bloggen var att önska livet ur skribenten.

Jag stirrade länge framför mig. Oförmögen att berätta för maken om känslorna, som naturligtvis undrade varför jag försvann i fjärran. Jag fick samla mig en bra stund innan jag kunde försöka börja beskriva vad jag upplevt inombords.

Idag läste jag ett inlägg på Facebook av en vän. Hon pratade om att när vi försöker sätta ord på en känsla så försvinner den. Hur svårt det kan vara att beskriva det man upplever. Det gäller både fantastiska saker men även sånt som river i hjärtat. Att ord är ganska fjuttiga i många sammanhang där känslorna är starka. Att hellre stanna kvar i känslan, tystna och observera den. Istället för att skynda sig och klä den i ord.

Kram, Mia

Påminnelser i vardagen

Jag brukar ge mig själv små råd i vardagen. Idag kom dessa tre till mig.

1.Kom ihåg att det vissa dagar kan vara svårt att hitta lyckan inom dig själv, men det är helt omöjligt att hitta den någon annanstans.
2. Om du först ser till att du själv mår bra, så har du kraft och förmåga att ge till andra utan att förlora dig själv.
3. Ge och stråla kärlek varje dag.

Kram Mia