Visar inlägg med etikett respekt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett respekt. Visa alla inlägg

tisdag 28 maj 2013

Magi


När jag träffar vissa människor tar samtalsämnena aldrig slut. Dom mötena är magiska. För där existerar inte prestige, avundsjuka, rädslor eller ego. Där finns hjärta, respekt, nyfikenhet och energi. Min själ utvecklas på dessa timmar såsom den annars inte ens gör på flera veckor.

Tack bästa K och J för igår! Eller som K skrev till mig efteråt: 
"Alltid lika magiskt att vara i energin. Så hemtamt och tryggt, så givande och kreativt."
Kunde inte sammanfattat vår kväll bättre!

Kram Mia

onsdag 22 maj 2013

Respektera barnen

Det finns ständigt ett brus av tankar och känslor som surrar inom mig. 
Jag är känslig för energier och kan bli oerhört illa berörd när jag ser att någon far illa. Vare sig det är på tv, på bilder i tidningar eller i verkliga livet. Som förälder är det värst när det drabbar barn. 

När jag var i Prag för ett tag sen såg jag en pappa slå sitt barn. Mitt i ett köpcentrum och ingen brydde sig. Jag var nästan på väg att bryta in, men den blicken jag mötte hos denna man var mörk. Det skulle inte bli ett bra samtal. Och jag visste inte heller om barnaga är förbjudet i Tjeckien. 

I mina ögon och hjärta är det alltid förbjudet och jag önskar att alla barn i världen blev villkorslöst älskade och respekterade. 

Jag valde i denna situation att skicka så mycket ljus och kärlek jag bara kunde. Först och främst till det stackars lilla barnet som var riktigt rädd för sin pappa. Tänkte också ljus till pappan. Att han kanske hittar en annan utväg nästa gång.

Men grymt tungt det att känna den destruktiva energi som omger en händelse som denna. 

Kram Mia



tisdag 9 april 2013

Livrädd för åska


För mig är blixten numera en symbol för urladdning. Luften är aldrig så spänd som precis innan ett åskväder. Det finns en förväntan, en laddning som nästan går att ta på. Jag älskar att vara ute precis innan ett åskväder drar igång. Det gör mig alldeles upprymd och samtidigt lite rädd. 

Åskan och blixtarna i sig har en skrämmande inverkan på mig. Min kropp signalerar livsfara när åskan härjar. En känsla jag har fått jobba med under mina vuxenår. Som barn kunde jag krypa in i en garderob och hålla händerna för öronen och blunda. Förtränga att det pågick utanför. Som vuxen och med egna barn har jag tagit hjälp av bl a hypnos för att hantera denna panikkänsla och dödsångest. 

Blixten och åkväder på håll är fantastiska skådespel och kraften i en blixt som träffar något är mäktigare än något annat naturfenomen. Jag har sett en blixt slå ner ungefär 20 meter från mig och den känslan minns jag som det vore igår. Då befann jag mig inomhus, men kände av kraften ändå. 

Symboliken i ett åskväder är som att något byggts upp under en längre tid. Krafter som står i motsats till varandra kämpar om sin rättmätiga plats och bara en vinner. 

Efter en urladdning befinner sig ett lugn och ett tomrum på samma gång. Det finns alltid plats för lite nytt när friktionen är över. Jag andas alltid ut länge och väl efter åskväder och känner mig pånyttfödd. Lite som jag dött och fötts igen. Att livet får ett nytt oskrivet blad som jag kan börja fylla på. 

Hur upplever du ett åskväder? 

Kram Mia

fredag 5 april 2013

Älskade barn

För ett tag sedan sa min dotter, då 8 år, till mig: - Mamma, i nästa liv vill jag vara din mamma och du får vara min dotter.
Jag svarade: - Det låter underbart!
Då sa hon: Bra, då bestämmer vi det redan nu.

Idag fyllde hon nio år och jag lär mig massor av både henne och min son varje dag. Barnen berättar för mig hur dom vill bli behandlade och respekterade. Ibland med ord och oftast med kropp och själ. Min viktigaste uppgift som mamma är att vara lyhörd och öppen för deras olika behov.

Innan jag fick barn trodde jag att vi uppfostrar våra barn. Men nu vet jag att dom visar oss djupet, meningen och utmaningen med livet.

Kram Mia

tisdag 2 april 2013

Att gå sin egen väg



Jag går min egen väg. Det betyder inte att jag går motströms. Inte heller att jag går åt andra hållet eller att jag jämför min väg med andras. Jag är unik. Det är alla andra också. Jag kan aldrig bli någon annan än mig själv.

Jag är långt ifrån klar. Jag är åter här på jorden för att lyssna, lära och dela med mig. Att ge mig själv den kärlek och respekt som jag förtjänar och lära mig av det som läggs framför mig. För att bli den mest lysande person jag kan vara.

När andra försöker påverka mig på ett sätt som strider mot min själ och min energi är det självklart att jag säger nej. Jag är stark i min övertygelse. Min tro om ett evigt liv, en universal kraft och själens pånyttfödelse. En tro som jag ibland t o m förnekat men jag numera står för till fullo i alla situationer. Även om det ibland får mig att verka som en röd person bland en massa blå.

Kram Mia

måndag 18 mars 2013

Var dig själv


Jag vill inte att andra ska vara som mig. Däremot vill jag bli respekterad för den jag är, likväl som jag respekterar andra för de dom är.
En inre glädje tror jag skapas genom att ge sig själv vackra ord och tankar. Jag har under många år varit väldigt självkritisk, rentav självföraktande. Det resulterade i trasiga relationer och ännu mer självförakt. Som tur är bröt jag mönstret rejält och idag kan jag se tillbaka på de situationer med kärlek och respekt. De formade mig ändå till den jag är idag. Fortfarande bara mig själv.

Vardagsandlighet kan vara ett enkelt sätt att få in tid och omsorg om sig själv i livet. Tiden och hur du gör det är helt oviktigt, bara ATT du gör det om du längtar efter mer närvaro i ditt liv.
För mig kan det vara att ta ett extra djupt andetag på bussen och skingra tankarna, att vara i nuet. En annan dag är det att vara sådär innerligt närvarande när jag umgås med mina barn och lyssna till hur dom mår och vad dom tänker på. En tredje dag kan det behövas en promenad i skogen eller vid havet för att hitta mig själv och kunna reflektera över livet.
Lycka till med din vardagsandlighet!

Kram Mia