Det tåras

I lördags var det bröllop för grannarna. 

Förutsättningarna var perfekta. Solen strålade, vattnet glittrade i bakgrunden och det vackra brudparet gjorde entré tillsammans med sina två fina barn. 

Brudens vän sjöng så vackert låten "Kärleken förde oss samman" och det gick nästan att ta på kärleken mellan dom två. 

Då gick det inte att hålla tillbaka tårarna, dom fick strömma ned för kinderna. När känslorna och hjärtat tar överhanden och man är i nuet och känner av deras energi. 

Kram Mia 

Paolo Coelho

En av mina favoritförfattare är Paolo Coelho. Jag har läst nästan alla hans böcker och följer även honom på Facebook där han då och då lägger in ännu fler tänkvärda citat. 

Jag älskar verkligen de böcker där han samlat citat från den rikliga skörd av romaner han skrivit. Jag äger de två som innehåller texter om livet och kärleken. 

Läser några citat varje vecka och gör mitt yttersta att leva innerligt efter dem. 

Dagens citat blev: 

"Kärleken bara är, utan några definitioner. Älska och fråga inte så mycket. Bara älska." 

Kram Mia 

Kyrkan och Gudstro

Jag var nyligen i Prag och klev andaktigt in i den mäktiga katedralen på bilderna nedan. Vilken fantastisk byggnad. Den tog hela 600 år att bygga. Vilket arbete.

Jag har en kluven känsla för kyrkor. Jag är döpt, konfirmerad och gifte mig även i en kyrka. Men jag har aldrig tillbett Gud. Jag är inte religiös.

Däremot tror jag på en högre makt. En kraft som är alltigenom god och som inte behöver separeras i religioner.
Inför den kraften eller källan, som jag också vill kalla den, är vi alla lika oavsett hudfärg eller ursprung. För mig är källan rent ljus och bara kärlek.

Det är dit jag önskar av hela mitt hjärta att världen är på väg!

Kram Mia

Älskade barn

För ett tag sedan sa min dotter, då 8 år, till mig: - Mamma, i nästa liv vill jag vara din mamma och du får vara min dotter.
Jag svarade: - Det låter underbart!
Då sa hon: Bra, då bestämmer vi det redan nu.

Idag fyllde hon nio år och jag lär mig massor av både henne och min son varje dag. Barnen berättar för mig hur dom vill bli behandlade och respekterade. Ibland med ord och oftast med kropp och själ. Min viktigaste uppgift som mamma är att vara lyhörd och öppen för deras olika behov.

Innan jag fick barn trodde jag att vi uppfostrar våra barn. Men nu vet jag att dom visar oss djupet, meningen och utmaningen med livet.

Kram Mia

Att gå sin egen väg

Jag går min egen väg. Det betyder inte att jag går motströms. Inte heller att jag går åt andra hållet eller att jag jämför min väg med andras. Jag är unik. Det är alla andra också. Jag kan aldrig bli någon annan än mig själv.

Jag är långt ifrån klar. Jag är åter här på jorden för att lyssna, lära och dela med mig. Att ge mig själv den kärlek och respekt som jag förtjänar och lära mig av det som läggs framför mig. För att bli den mest lysande person jag kan vara.

När andra försöker påverka mig på ett sätt som strider mot min själ och min energi är det självklart att jag säger nej. Jag är stark i min övertygelse. Min tro om ett evigt liv, en universal kraft och själens pånyttfödelse. En tro som jag ibland t o m förnekat men jag numera står för till fullo i alla situationer. Även om det ibland får mig att verka som en röd person bland en massa blå.

Kram Mia

Jag är redo

Jag höjer mina händer mot skyn. En önskan om att få tillgång till en större kraft för att skapa en bättre värld fyller min kropp. En längtan som funnits där länge, latent, väcks nu till liv. Viljan att göra skillnad främst för mig själv och min omgivning. Men ganska snart en ökad medvetenhet att denna rörelse inte går att begränsa. En kraft växer sig starkare i min kropp och min själ för varje dag och år som går och den föds ur kärlek.

Jag återkommer till kärleken ofta i mitt liv. Kärleken till mig själv har varit den svåraste resan. Att älska barnen förbehållslöst var något jag kände från deras första andetag. Att det var något jag var ämnad att göra.

Att älska och leva i en sund och utvecklande relation med någon annan, tillsammans med min man, krävde till slut att jag släppte några demoner. Att jag erkände och förlät saker om mig själv. Uppfattningar om mig själv och händelser som präglat mig och gjort mig till den jag varit i varje kärleksrelation. Tills nu. Jag är mognare än någonsin förr och beredd att lära mig mer.

Kram Mia

Påminnelser i vardagen

Jag brukar ge mig själv små råd i vardagen. Idag kom dessa tre till mig.

1.Kom ihåg att det vissa dagar kan vara svårt att hitta lyckan inom dig själv, men det är helt omöjligt att hitta den någon annanstans.
2. Om du först ser till att du själv mår bra, så har du kraft och förmåga att ge till andra utan att förlora dig själv.
3. Ge och stråla kärlek varje dag.

Kram Mia

Var dig själv

Jag vill inte att andra ska vara som mig. Däremot vill jag bli respekterad för den jag är, likväl som jag respekterar andra för de dom är.
En inre glädje tror jag skapas genom att ge sig själv vackra ord och tankar. Jag har under många år varit väldigt självkritisk, rentav självföraktande. Det resulterade i trasiga relationer och ännu mer självförakt. Som tur är bröt jag mönstret rejält och idag kan jag se tillbaka på de situationer med kärlek och respekt. De formade mig ändå till den jag är idag. Fortfarande bara mig själv.

Vardagsandlighet kan vara ett enkelt sätt att få in tid och omsorg om sig själv i livet. Tiden och hur du gör det är helt oviktigt, bara ATT du gör det om du längtar efter mer närvaro i ditt liv.
För mig kan det vara att ta ett extra djupt andetag på bussen och skingra tankarna, att vara i nuet. En annan dag är det att vara sådär innerligt närvarande när jag umgås med mina barn och lyssna till hur dom mår och vad dom tänker på. En tredje dag kan det behövas en promenad i skogen eller vid havet för att hitta mig själv och kunna reflektera över livet.
Lycka till med din vardagsandlighet!

Kram Mia

Måla en bild över barndomen

Idag hade jag ett intressant samtal med min make. Han går en ledarskapskurs där de bland annat fick reflektera över sin barndom. Att med hjälp av en bild beskriva sin uppväxt.

Jag blev inspirerad!
Min bild har flera hus med musik strömmandes ut genom fönstren. Ramen runt husen är i form av ett hjärta med en liten spricka i kanten. Det sitter änglar på molnen som vakar över mig och familjen.

Varför denna bild? Husen symboliserar många flyttar under min uppväxt. Musiken var central i vår släkt. Det spelades och lyssnades på allt. Hjärtat är kärlek och kramar som det alltid fanns massor av i familjen. Sprickan är mina föräldrars skilsmässa och mitt känslomässiga kaos som följde. Änglarna är mina bortgångna anhöriga som alltid funnits och fortfarande finns där än idag för mig och min familj.

För mig var prat om andar och ufon kring middagsbordet nästan likställt med vädret. Idag vet jag att få haft den ynnesten att växa upp med ett andligt öppet hem. Och den möjligheten ger jag nu även till mina barn.

Hur ser bilden över din barndom ut?

Kram Mia