Nya behandlingshuset

Idag, 10 dagar efter inflytt i vårt nya hem, kom första kunden till mitt nya behandlingshus.

Vi var båda överens om att energin är rätt i min 1800-talsskatt. 

Breda fina golvplank, vitmålade träväggar och öppen spis! 

Gissa om jag kommer att trivas att jobba här?

Låter bilderna nedan tala för sig själva. 

Kram Mia 

Vad är bäst för barnen?

När jag var liten var vi ute mycket i naturen. Mina föräldrar var och är riktiga friluftsmänniskor. Vi hyrde stugor på somrarna mitt ute i skogen, badade i sjöar och plockade av det naturen hade att erbjuda. Mina favoritstunder var när vi var ute för att plocka svamp. Jag fullkomligt älskade de stunderna, för vi var tillsammans och ute i naturen. Enkelt men ändå så fantastiskt.

Jag hade dock en längtan redan som barn att se världen. Geografi var ett av mina favoritämnen i skolan. Satt i skolbänken och drömde mig bort till exotiska platser i världen. Vi levde inte fattigt i vår lilla bruksort, men några utlandsresor var det definitivt inte frågan om. Så det var bara en dröm under hela min uppväxt.

Nu är jag vuxen och har förverkligat mina drömmar. Mina barn har fått se världen. Jag har gett dom möjlighet att se och lära av andra kulturer. Få en förståelse för att vi har det riktigt bra här i Sverige, då dom sett motsatsen med egna ögon.

Våra resor sammansvetsar oss som familj, vi är verkligen med varandra då, vilket annars är svårt i vardagen med alla aktiviteter, skola och jobb.

Vi har simmat med vilda delfiner, åkt vattenskoter, klappat koalor, ridit på elefanter, ätit exotisk mat och hittat nya vänner utomlands.

Jag undrar om barnen kommer att känna samma sak som jag gjorde om sin uppväxt. Att dom uppskattar mycket av det dom fått uppleva med oss på resorna, men att dom kanske velat vara lite mer ute i skogen och plockat svamp? Vem vet.

Kram Mia

En månads tystnad

Jag har inte varit på tystnadsretreat. 

Även om jag lockas av tanken att tillbringa en längre stund i total tystnad, så är tiden och omständigheterna inte de rätta just nu.  

Har gått in i flytten med hull och hår. Tankarna på nya huset, inredningen, trädgården och allt annat praktiskt har inte gett mig ro. Ro till att skriva här på bloggen eller att utöva och bejaka min andliga sida. Saknar de stunderna, men känner starkt att den tiden kommer när jag landat i vårt nya hus. 

Mest lycklig för min andliga utveckling är jag för ett av husen på tomten. Ett hus från 1800-talet och med en fungerande öppen spis. 

Vilka häftiga meditationer, samtal och behandlingar det kommer att bli där inne!  

Nedan ser du huset från utsidan. Lovar att återkomma med fina bilder från insidan när vi flyttat in. 

Kram Mia  

Energiavtryck

När jag kliver in i rum kan jag ofta förnimma en känsla. 

När jag var tio-tolv år bodde min faster i ett gammalt hus i Bergslagen. Jag minns att jag tyckte det fanns en känsla av obehag i huset. Kände mig aldrig lugn där inne. Som att jag var iakttagen. Min faster fick långt senare reda på att huset var byggt ovanpå en riktigt gammal kyrkogård.

Det hände en massa märkliga saker inne och runtomkring huset under de år min faster bodde där. Bland annat kände hon ofta att någon stod bakom henne och andades i hennes nacke. När hon vände sig om, var det naturligtvis ingen där. Som ni säkert förstår tog det inte lång tid, efter att hon fick veta historien, innan hon flyttade. 

Om mindre än två månader ska jag och min familj flytta till ett nytt hus. 

Huset är inte nybyggt, det har många år på nacken och jag gick med spänning in i huset på visningen för att känna om energin och känslan var rätt. Det var den, utan tvekan. 

Snart ska vi sätta våra egna energiavtryck i huset. Jag längtar! 

Kram, Mia