Vad är bäst för barnen?

När jag var liten var vi ute mycket i naturen. Mina föräldrar var och är riktiga friluftsmänniskor. Vi hyrde stugor på somrarna mitt ute i skogen, badade i sjöar och plockade av det naturen hade att erbjuda. Mina favoritstunder var när vi var ute för att plocka svamp. Jag fullkomligt älskade de stunderna, för vi var tillsammans och ute i naturen. Enkelt men ändå så fantastiskt.

Jag hade dock en längtan redan som barn att se världen. Geografi var ett av mina favoritämnen i skolan. Satt i skolbänken och drömde mig bort till exotiska platser i världen. Vi levde inte fattigt i vår lilla bruksort, men några utlandsresor var det definitivt inte frågan om. Så det var bara en dröm under hela min uppväxt.

Nu är jag vuxen och har förverkligat mina drömmar. Mina barn har fått se världen. Jag har gett dom möjlighet att se och lära av andra kulturer. Få en förståelse för att vi har det riktigt bra här i Sverige, då dom sett motsatsen med egna ögon.

Våra resor sammansvetsar oss som familj, vi är verkligen med varandra då, vilket annars är svårt i vardagen med alla aktiviteter, skola och jobb.

Vi har simmat med vilda delfiner, åkt vattenskoter, klappat koalor, ridit på elefanter, ätit exotisk mat och hittat nya vänner utomlands.

Jag undrar om barnen kommer att känna samma sak som jag gjorde om sin uppväxt. Att dom uppskattar mycket av det dom fått uppleva med oss på resorna, men att dom kanske velat vara lite mer ute i skogen och plockat svamp? Vem vet.

Kram Mia

Det tåras

I lördags var det bröllop för grannarna. 

Förutsättningarna var perfekta. Solen strålade, vattnet glittrade i bakgrunden och det vackra brudparet gjorde entré tillsammans med sina två fina barn. 

Brudens vän sjöng så vackert låten "Kärleken förde oss samman" och det gick nästan att ta på kärleken mellan dom två. 

Då gick det inte att hålla tillbaka tårarna, dom fick strömma ned för kinderna. När känslorna och hjärtat tar överhanden och man är i nuet och känner av deras energi. 

Kram Mia 

Liten blir stor

Som förälder gäller det att hänga med. En dag hänger dom i benet, piper och vill ha all uppmärksamhet. Helt plötsligt står barnets 45:or i hallen, rösten piper av helt andra anledningar och han vill mest hänga själv eller med sina kompisar.

Sonen är en sportkille av högsta rang. Som mamma är det självklart att tillbringa en hel helg i en varm idrottshall när han spelar cup.
Jag fick inte direkt umgås med honom, för det hade varit pinsamt. Den fasen är vi i just nu.
Men jag fick sitta på läktaren och njuta av många fina segrar, ett fantastiskt spel som räckte nästan till final. Det var lycka för mig. Och jag vet faktiskt att han uppskattar mycket att vi är med vid hans matcher.

Kram Mia

Qi

Igår kväll innan jag somnade funderade jag på vad som ger mig energi i livet? Jag kom fram till följande innan sömnen tog överhanden.

* Mina barn fyller mig med villkorslös kärlek och jag får energi av att bara vistas i samma rum som dom.
* Maken, som jag levt med i över 18 år, har jag valt för vi ger varandra energi och kärlek och tillsammans med honom har jag kunnat växa och utvecklas. Vi respekterar varandra och har samma grundsyn på livet.
* Jag är en social person och har många fantastiska vänner och kollegor omkring mig. Jag träffar dagligen många människor i mitt privatliv och arbete. Varje möte är en möjlighet att lära sig något, att bidra till någon annan, att öppna sitt hjärta och lyssna. Jag har blivit mycket bättre genom åren att ha människor omkring mig där energin strålar åt båda håll. Att ge och få.
* Jag får energi av att röra på mig, helst utomhus. En promenad i skogen, en utmanande golfrunda eller en joggingtur. Jag kan känna eufori och stråla som en sol när kroppen fått röra på sig.
* Att skriva är idag oerhört viktigt för mig. Att tanka ner känslor, funderingar och drömmar på skärmen frigör massor av energi och håller mitt flöde igång.
* Att ge behandling i akupressur till någon, att hålla föredrag eller en kurs är en energikick om något. Att dela med sig av energi, visdom, erfarenheter och kunskap till någon annan får mitt hjärta att sjunga.

Kram Mia

Älskade farmor

 En mandala som jag och farmor gjorde tillsammans när jag var liten

 

Min farmor dog i januari 1994 bara 71 år gammal. Jag var 21 år och hade precis flyttat till Tyskland för att studera tyska en termin. Innan jag åkte hade farmor haft en liten blodpropp. Jag besökte henne på sjukhuset och satt där länge för att prata om allt och inget. Någonstans inom mig visste jag att vi inte kommer att träffas igen, i det här livet. Vi tog ett långt vackert farväl. Jag tror att även hon visste.

 

Fem dagar efter jag anlänt till München dog hon. Jag valde att inte åka hem till begravningen av flera skäl. Jag hade redan sagt farväl när hon levde och jag vet att hon var nästan mer uppspelt över min utlandsvistelse än jag och hade inte velat att jag åkte hem för begravningen. 

 

När släkt och vänner satt i kyrkan i Dalarna på farmors begravning, satt jag samtidigt i en kyrka i München. Det bjöds på en orgelkonsert den dagen, en mycket vacker sådan. Jag kunde starkt känna att farmor var med mig där och försökte lindra min sorg när tårarna rann.

 

Hon stod mig mycket nära och jag kan fortfarande förnimma hennes doft ibland, av den parfym hon använde. När jag är ledsen så är det alltid som om någon lägger en varm filt om mina axlar och kramar om mig. Jag vet att det är farmor för hon gjorde alltid så när jag var liten. Jag ser fram emot att träffa henne igen. Men tills dess vet jag att hon ser efter mig och mina barn som en skyddsängel från andra sidan.

 

Kram Mia

 



Förändringar jag gjort de senaste åren

När andligheten till slut blev en livsstil, något själen och kroppen längtat efter länge, blev valen ganska enkla. De förändringar jag gjort de senaste åren skedde inte alla på en gång. Jag tror inte vi klarar av att ställa om oss för mycket, för fort. Låt det nya landa och bli en sanning innan du tar tag i nästa förändring.

Vad har jag gjort då?

Renare kanal - ju mer andlighet jag har tillåtit i mitt liv, desto mer har jag förlåtit mig själv. Det går inte att ha rena energier och samtidigt gå och anklaga sig själv. Gjort är gjort, förlåt dig själv och lär dig av det.

Bejaka lusten - jag gör det jag tycker om i mycket större utsträckning. Allt i livet är naturligtvis inte roligt. Men ju mer tid jag ägnar åt saker som ger mig energi, desto mer lustfyllt blir mitt liv.

Vad och hur jag äter - jag har lärt mig att lyssna på kroppen. Hur jag mår när jag äter viss typ av mat och om den ger mig energi. När jag tröstätit har jag gjort mitt yttersta för att analysera efteråt. Vad var den egentliga känslan till att jag valde maten som en utväg? Vad vill jag just nu inte se eller ta tag i?

Attityd - saker händer, människor säger och gör saker, du blir del av någon annans omständigheter - men du kan alltid välja din attityd. Din inställning till varje uppkommen situation. Jag har många gånger försökt ge tillbaka med samma mynt, det rekommenderar jag inte. Mitt temprament har försatt mig i många situationer som jag både skäms och fått betala högt pris för. Idag är jag mycket lugnare och när humöret har balanserats, hamnar jag oerhört sällan i den typen av konfliker som förr skedde i mitt liv.

Jag skulle kunna berätta om många förändringar till, men något måste jag ju spara till kommande inlägg på bloggen.

Kram Mia

Jag är redo

Jag höjer mina händer mot skyn. En önskan om att få tillgång till en större kraft för att skapa en bättre värld fyller min kropp. En längtan som funnits där länge, latent, väcks nu till liv. Viljan att göra skillnad främst för mig själv och min omgivning. Men ganska snart en ökad medvetenhet att denna rörelse inte går att begränsa. En kraft växer sig starkare i min kropp och min själ för varje dag och år som går och den föds ur kärlek.

Jag återkommer till kärleken ofta i mitt liv. Kärleken till mig själv har varit den svåraste resan. Att älska barnen förbehållslöst var något jag kände från deras första andetag. Att det var något jag var ämnad att göra.

Att älska och leva i en sund och utvecklande relation med någon annan, tillsammans med min man, krävde till slut att jag släppte några demoner. Att jag erkände och förlät saker om mig själv. Uppfattningar om mig själv och händelser som präglat mig och gjort mig till den jag varit i varje kärleksrelation. Tills nu. Jag är mognare än någonsin förr och beredd att lära mig mer.

Kram Mia

Måla en bild över barndomen

Idag hade jag ett intressant samtal med min make. Han går en ledarskapskurs där de bland annat fick reflektera över sin barndom. Att med hjälp av en bild beskriva sin uppväxt.

Jag blev inspirerad!
Min bild har flera hus med musik strömmandes ut genom fönstren. Ramen runt husen är i form av ett hjärta med en liten spricka i kanten. Det sitter änglar på molnen som vakar över mig och familjen.

Varför denna bild? Husen symboliserar många flyttar under min uppväxt. Musiken var central i vår släkt. Det spelades och lyssnades på allt. Hjärtat är kärlek och kramar som det alltid fanns massor av i familjen. Sprickan är mina föräldrars skilsmässa och mitt känslomässiga kaos som följde. Änglarna är mina bortgångna anhöriga som alltid funnits och fortfarande finns där än idag för mig och min familj.

För mig var prat om andar och ufon kring middagsbordet nästan likställt med vädret. Idag vet jag att få haft den ynnesten att växa upp med ett andligt öppet hem. Och den möjligheten ger jag nu även till mina barn.

Hur ser bilden över din barndom ut?

Kram Mia