Intuition

När jag lyckas frigöra min energi från min fysiska kropp och låta själen tala blir resultatet ofta magiskt. 

Hjärnan är bra i vardagen när bilen ska köras, mat ska handlas och räkningar ska betalas. 

Men jag har märkt att den sätter käppar i hjulet när jag ska känna in situationer och känslor. Det jobbet gör inte hjärnan, det gör hjärtat och själen. 

Ikväll var jag en intuitiv budbärare för min kund. Jag berättade för henne om saker hon hört, sett och känt av på sistone. Saker som hon tvivlade på, men ville så gärna att det skulle vara så.

Utan att veta något om det som pågått i hennes värld de gångna veckorna, använde jag min intuition och fångade energin som omgav henne och hon kände hopp och tillit. 

Det är en fin gåva att kunna förmedla själslig läkning och utveckling till någon annan. 

Kram, Mia 

Förgiftande

 

Det är väl ganska naturligt att inte äta flugsvamp. Jag lärde mig vid tidig ålder att den var utesluten i korgen på våra mysiga svampturer i skogen, fast den var så vacker. 

Ändå förgiftar vi oss själva. Ibland flera gånger dagligen. Inte genom att äta en flugsvampar, så att vi blir sjuka och dör.

Däremot vandrar många av oss på en hyfsat ohälsosam och förnekande väg. Jag har vandrat där och irrar mig tillbaka dit ibland.

Vad menar jag med att förgifta sig själv?
För mig innebär det först och främst när jag tänker negativa tankar om mig själv. Jag kan känna hur min kropp blir spänd, ledsen och systemet stretar emot direkt. De blockeringar, som vi skapar med våra negativa tankar, gör att slagg och skräp får lättare fäste i våra kroppar. Den teorin tror jag benhårt på! 

Så jag gör mitt allra yttersta, lyckas dock inte jämt, att tänka positiva tankar om hur jag ser ut, vem jag är och vad jag gör. Då håller jag mig väldigt frisk.

Ett annat sätt att förgifta sig är att äta ämnen som inte är bra för våra kroppar. Det finns färgämnen, konserveringsmedel, transfetter, socker... Ja, listan kan göras lång. Ämnen som vi alla vet inte är bra för vår hälsa, men ändå stoppar i oss.

Jag har uteslutit kolhydrater och socker sedan ett tag tillbaka och jag lovar, dom kommer inte att återkomma. För jag insåg helt plöstligt, när jag slutade, hur förgiftad och beroende jag varit av dessa ämnen. Och hälsovinsterna som kom på köpet är jag aldrig beredd att avstå ifrån.

Kram Mia

Förändringar jag gjort de senaste åren

När andligheten till slut blev en livsstil, något själen och kroppen längtat efter länge, blev valen ganska enkla. De förändringar jag gjort de senaste åren skedde inte alla på en gång. Jag tror inte vi klarar av att ställa om oss för mycket, för fort. Låt det nya landa och bli en sanning innan du tar tag i nästa förändring.

Vad har jag gjort då?

Renare kanal - ju mer andlighet jag har tillåtit i mitt liv, desto mer har jag förlåtit mig själv. Det går inte att ha rena energier och samtidigt gå och anklaga sig själv. Gjort är gjort, förlåt dig själv och lär dig av det.

Bejaka lusten - jag gör det jag tycker om i mycket större utsträckning. Allt i livet är naturligtvis inte roligt. Men ju mer tid jag ägnar åt saker som ger mig energi, desto mer lustfyllt blir mitt liv.

Vad och hur jag äter - jag har lärt mig att lyssna på kroppen. Hur jag mår när jag äter viss typ av mat och om den ger mig energi. När jag tröstätit har jag gjort mitt yttersta för att analysera efteråt. Vad var den egentliga känslan till att jag valde maten som en utväg? Vad vill jag just nu inte se eller ta tag i?

Attityd - saker händer, människor säger och gör saker, du blir del av någon annans omständigheter - men du kan alltid välja din attityd. Din inställning till varje uppkommen situation. Jag har många gånger försökt ge tillbaka med samma mynt, det rekommenderar jag inte. Mitt temprament har försatt mig i många situationer som jag både skäms och fått betala högt pris för. Idag är jag mycket lugnare och när humöret har balanserats, hamnar jag oerhört sällan i den typen av konfliker som förr skedde i mitt liv.

Jag skulle kunna berätta om många förändringar till, men något måste jag ju spara till kommande inlägg på bloggen.

Kram Mia

Livrädd för åska

För mig är blixten numera en symbol för urladdning. Luften är aldrig så spänd som precis innan ett åskväder. Det finns en förväntan, en laddning som nästan går att ta på. Jag älskar att vara ute precis innan ett åskväder drar igång. Det gör mig alldeles upprymd och samtidigt lite rädd. 

Åskan och blixtarna i sig har en skrämmande inverkan på mig. Min kropp signalerar livsfara när åskan härjar. En känsla jag har fått jobba med under mina vuxenår. Som barn kunde jag krypa in i en garderob och hålla händerna för öronen och blunda. Förtränga att det pågick utanför. Som vuxen och med egna barn har jag tagit hjälp av bl a hypnos för att hantera denna panikkänsla och dödsångest. 

Blixten och åkväder på håll är fantastiska skådespel och kraften i en blixt som träffar något är mäktigare än något annat naturfenomen. Jag har sett en blixt slå ner ungefär 20 meter från mig och den känslan minns jag som det vore igår. Då befann jag mig inomhus, men kände av kraften ändå. 

Symboliken i ett åskväder är som att något byggts upp under en längre tid. Krafter som står i motsats till varandra kämpar om sin rättmätiga plats och bara en vinner. 

Efter en urladdning befinner sig ett lugn och ett tomrum på samma gång. Det finns alltid plats för lite nytt när friktionen är över. Jag andas alltid ut länge och väl efter åskväder och känner mig pånyttfödd. Lite som jag dött och fötts igen. Att livet får ett nytt oskrivet blad som jag kan börja fylla på. 

Hur upplever du ett åskväder? 

Kram Mia

Musiken i mitt liv

Musik är oerhört viktigt för mig. Jag kan få rysningar av glädje när jag lyssnar på en bra låt. En vacker låt kan få mig att fälla tårar. Jag tror även att musiken har en helande inverkan på våra kroppar.

Olika musikstycken är kopplade till olika händelser i mitt liv. Bara genom att spela en specifik låt, kan hela händelseförloppet spelas upp för mitt inre. Jag känner dofter, upplever sorg, känner kärlek eller värmen från en sommar.

När jag var liten spelade mina föräldrar ofta musik hemma. Nu när jag är förälder gör jag detsamma och mina barn älskar också musik.

En guldstund i vardagen är när jag och barnen går och lyssnar på musik live. Det är glädjande och närande för kropp, själ och för relationen mellan oss.

Kram Mia

Österländska influenser

När jag för många år sen kom i kontakt med den österländska medicinen var det som att hitta hem. Dess synsätt på hur kropp och själ hänger samman och hur allt påverkar oss fysiskt och psykiskt (om vi själva tillåter det) gav svar på många av mina frågor. Och framför allt blev jag av med krämpor jag kämpat med större delen av mitt liv.

Jag gick så långt att jag diplomerade mig inom kinesisk medicin och utövar den nu genom att själv ta emot klienter och hålla utbildningar i ämnet. Jag har tagit del hundratals fantastiska tillfrisknanden. Även bevittnat försvinnandet av symtom och krämpor som t o m förbryllat mig. Att det verkligen kan vara så enkelt att få en obalans att balansera sig.

Där tror jag att vården ibland går bet. Dom glömmer bort att ta med själen och viljan hos människan och har enbart fokus på den fysiska kroppen. Utan att egentligen lyssna eller ta hänsyn till personen och dess rädslor, farhågor och erfarenheter. Ibland handlar det om tidsbrist, men ofta om okunskap. Ingen människa är den andre lik. Det kan jag garantera efter att ha mött tusentals människor i mina utbildningar och konsultationer.

Jag är för en komplementär vård där vi samarbetar för att hitta individens bästa och blir mer lyhörda för varandras olikheter. Så jobbar många av våra grannländer i Europa och där vill jag påstå att vi ligger efter. Jag har fått in en fot i dörröppningen i vården och nu ska jag öppna några dörrar också.

Kram Mia