Vad är bäst för barnen?

När jag var liten var vi ute mycket i naturen. Mina föräldrar var och är riktiga friluftsmänniskor. Vi hyrde stugor på somrarna mitt ute i skogen, badade i sjöar och plockade av det naturen hade att erbjuda. Mina favoritstunder var när vi var ute för att plocka svamp. Jag fullkomligt älskade de stunderna, för vi var tillsammans och ute i naturen. Enkelt men ändå så fantastiskt.

Jag hade dock en längtan redan som barn att se världen. Geografi var ett av mina favoritämnen i skolan. Satt i skolbänken och drömde mig bort till exotiska platser i världen. Vi levde inte fattigt i vår lilla bruksort, men några utlandsresor var det definitivt inte frågan om. Så det var bara en dröm under hela min uppväxt.

Nu är jag vuxen och har förverkligat mina drömmar. Mina barn har fått se världen. Jag har gett dom möjlighet att se och lära av andra kulturer. Få en förståelse för att vi har det riktigt bra här i Sverige, då dom sett motsatsen med egna ögon.

Våra resor sammansvetsar oss som familj, vi är verkligen med varandra då, vilket annars är svårt i vardagen med alla aktiviteter, skola och jobb.

Vi har simmat med vilda delfiner, åkt vattenskoter, klappat koalor, ridit på elefanter, ätit exotisk mat och hittat nya vänner utomlands.

Jag undrar om barnen kommer att känna samma sak som jag gjorde om sin uppväxt. Att dom uppskattar mycket av det dom fått uppleva med oss på resorna, men att dom kanske velat vara lite mer ute i skogen och plockat svamp? Vem vet.

Kram Mia

Energiavtryck

När jag kliver in i rum kan jag ofta förnimma en känsla. 

När jag var tio-tolv år bodde min faster i ett gammalt hus i Bergslagen. Jag minns att jag tyckte det fanns en känsla av obehag i huset. Kände mig aldrig lugn där inne. Som att jag var iakttagen. Min faster fick långt senare reda på att huset var byggt ovanpå en riktigt gammal kyrkogård.

Det hände en massa märkliga saker inne och runtomkring huset under de år min faster bodde där. Bland annat kände hon ofta att någon stod bakom henne och andades i hennes nacke. När hon vände sig om, var det naturligtvis ingen där. Som ni säkert förstår tog det inte lång tid, efter att hon fick veta historien, innan hon flyttade. 

Om mindre än två månader ska jag och min familj flytta till ett nytt hus. 

Huset är inte nybyggt, det har många år på nacken och jag gick med spänning in i huset på visningen för att känna om energin och känslan var rätt. Det var den, utan tvekan. 

Snart ska vi sätta våra egna energiavtryck i huset. Jag längtar! 

Kram, Mia 

Förgiftande

 

Det är väl ganska naturligt att inte äta flugsvamp. Jag lärde mig vid tidig ålder att den var utesluten i korgen på våra mysiga svampturer i skogen, fast den var så vacker. 

Ändå förgiftar vi oss själva. Ibland flera gånger dagligen. Inte genom att äta en flugsvampar, så att vi blir sjuka och dör.

Däremot vandrar många av oss på en hyfsat ohälsosam och förnekande väg. Jag har vandrat där och irrar mig tillbaka dit ibland.

Vad menar jag med att förgifta sig själv?
För mig innebär det först och främst när jag tänker negativa tankar om mig själv. Jag kan känna hur min kropp blir spänd, ledsen och systemet stretar emot direkt. De blockeringar, som vi skapar med våra negativa tankar, gör att slagg och skräp får lättare fäste i våra kroppar. Den teorin tror jag benhårt på! 

Så jag gör mitt allra yttersta, lyckas dock inte jämt, att tänka positiva tankar om hur jag ser ut, vem jag är och vad jag gör. Då håller jag mig väldigt frisk.

Ett annat sätt att förgifta sig är att äta ämnen som inte är bra för våra kroppar. Det finns färgämnen, konserveringsmedel, transfetter, socker... Ja, listan kan göras lång. Ämnen som vi alla vet inte är bra för vår hälsa, men ändå stoppar i oss.

Jag har uteslutit kolhydrater och socker sedan ett tag tillbaka och jag lovar, dom kommer inte att återkomma. För jag insåg helt plöstligt, när jag slutade, hur förgiftad och beroende jag varit av dessa ämnen. Och hälsovinsterna som kom på köpet är jag aldrig beredd att avstå ifrån.

Kram Mia

Komfortzon

De senaste åren har komfortzonen verkligen varit på tapeten. Vi uppmanas och ibland nästan tvingas att kliva ur vår bekvämlighet, om och om igen.

Jag gillar att kliva utanför zonen. Att prova saker jag drömt om men aldrig vågat. Eller att erkänna för någon annan än mig själv vad som skrämmer, oroar mig eller gör mig helt salig.
Det betyder också att jag behöver ta ansvar. Genom att bli okomfortabel med mig själv har jag tagit ställning, verbaliserat och lovat att agera när jag steppar ur bekvämligheten.

Jag hade en 2:a i svenska under gymnasiet och min lärare upplyste mig om att jag inte kunde skriva.
Att kommunicera i skrift har varit en stor komfortförflyttning för mig. Idag är jag innerligt glad att min lärare inte fick behålla kontrollen över mitt skrivande utan att jag återtog den själv. Till slut.

Kram Mia

Qi

Igår kväll innan jag somnade funderade jag på vad som ger mig energi i livet? Jag kom fram till följande innan sömnen tog överhanden.

* Mina barn fyller mig med villkorslös kärlek och jag får energi av att bara vistas i samma rum som dom.
* Maken, som jag levt med i över 18 år, har jag valt för vi ger varandra energi och kärlek och tillsammans med honom har jag kunnat växa och utvecklas. Vi respekterar varandra och har samma grundsyn på livet.
* Jag är en social person och har många fantastiska vänner och kollegor omkring mig. Jag träffar dagligen många människor i mitt privatliv och arbete. Varje möte är en möjlighet att lära sig något, att bidra till någon annan, att öppna sitt hjärta och lyssna. Jag har blivit mycket bättre genom åren att ha människor omkring mig där energin strålar åt båda håll. Att ge och få.
* Jag får energi av att röra på mig, helst utomhus. En promenad i skogen, en utmanande golfrunda eller en joggingtur. Jag kan känna eufori och stråla som en sol när kroppen fått röra på sig.
* Att skriva är idag oerhört viktigt för mig. Att tanka ner känslor, funderingar och drömmar på skärmen frigör massor av energi och håller mitt flöde igång.
* Att ge behandling i akupressur till någon, att hålla föredrag eller en kurs är en energikick om något. Att dela med sig av energi, visdom, erfarenheter och kunskap till någon annan får mitt hjärta att sjunga.

Kram Mia

Förändringar jag gjort de senaste åren

När andligheten till slut blev en livsstil, något själen och kroppen längtat efter länge, blev valen ganska enkla. De förändringar jag gjort de senaste åren skedde inte alla på en gång. Jag tror inte vi klarar av att ställa om oss för mycket, för fort. Låt det nya landa och bli en sanning innan du tar tag i nästa förändring.

Vad har jag gjort då?

Renare kanal - ju mer andlighet jag har tillåtit i mitt liv, desto mer har jag förlåtit mig själv. Det går inte att ha rena energier och samtidigt gå och anklaga sig själv. Gjort är gjort, förlåt dig själv och lär dig av det.

Bejaka lusten - jag gör det jag tycker om i mycket större utsträckning. Allt i livet är naturligtvis inte roligt. Men ju mer tid jag ägnar åt saker som ger mig energi, desto mer lustfyllt blir mitt liv.

Vad och hur jag äter - jag har lärt mig att lyssna på kroppen. Hur jag mår när jag äter viss typ av mat och om den ger mig energi. När jag tröstätit har jag gjort mitt yttersta för att analysera efteråt. Vad var den egentliga känslan till att jag valde maten som en utväg? Vad vill jag just nu inte se eller ta tag i?

Attityd - saker händer, människor säger och gör saker, du blir del av någon annans omständigheter - men du kan alltid välja din attityd. Din inställning till varje uppkommen situation. Jag har många gånger försökt ge tillbaka med samma mynt, det rekommenderar jag inte. Mitt temprament har försatt mig i många situationer som jag både skäms och fått betala högt pris för. Idag är jag mycket lugnare och när humöret har balanserats, hamnar jag oerhört sällan i den typen av konfliker som förr skedde i mitt liv.

Jag skulle kunna berätta om många förändringar till, men något måste jag ju spara till kommande inlägg på bloggen.

Kram Mia

Buddies

Idag träffades åter vi tre buddies från energilärakursen.
Vi peppar, stöttar och diskuterar livligt mellan kursomgångarna. Även om det inte syns på utsidan så har det här året förändrat mycket inom mig. Jag tror mina vänner håller med mig.

Idag pratade vi bl a om mörker, energitjuvar, att växa upp, skolans syn på hälsa, destruktiva beteenden, döden och healingmetoder. Vi gjorde också ett Colourskop, som bygger på numerologin och chakrasystemet. Riktigt spännande!

Behöver jag ens tillägga att det här är möten som berikat mitt liv oerhört mycket det senaste året. Och att jag vill av hela mitt hjärta att mötena fortsätter även om kursen avslutas nu i april.

Kram Mia

Österländska influenser

När jag för många år sen kom i kontakt med den österländska medicinen var det som att hitta hem. Dess synsätt på hur kropp och själ hänger samman och hur allt påverkar oss fysiskt och psykiskt (om vi själva tillåter det) gav svar på många av mina frågor. Och framför allt blev jag av med krämpor jag kämpat med större delen av mitt liv.

Jag gick så långt att jag diplomerade mig inom kinesisk medicin och utövar den nu genom att själv ta emot klienter och hålla utbildningar i ämnet. Jag har tagit del hundratals fantastiska tillfrisknanden. Även bevittnat försvinnandet av symtom och krämpor som t o m förbryllat mig. Att det verkligen kan vara så enkelt att få en obalans att balansera sig.

Där tror jag att vården ibland går bet. Dom glömmer bort att ta med själen och viljan hos människan och har enbart fokus på den fysiska kroppen. Utan att egentligen lyssna eller ta hänsyn till personen och dess rädslor, farhågor och erfarenheter. Ibland handlar det om tidsbrist, men ofta om okunskap. Ingen människa är den andre lik. Det kan jag garantera efter att ha mött tusentals människor i mina utbildningar och konsultationer.

Jag är för en komplementär vård där vi samarbetar för att hitta individens bästa och blir mer lyhörda för varandras olikheter. Så jobbar många av våra grannländer i Europa och där vill jag påstå att vi ligger efter. Jag har fått in en fot i dörröppningen i vården och nu ska jag öppna några dörrar också.

Kram Mia

Vardagsandlighet tar form

För snart två år sen kom ordet Vardagsandlighet till mig. Jag hade varit på bio med en väninna och vi åkte hem till henne efteråt för att meditera och prata om livet och andlighet.

Vi träffades första gången i februari 2006 och hon har kommit att betyda mycket för mig på många sätt. Vi har stöttat varandra i olika skeden i livet. En djup själslig vänskap med mycket värme och stor respekt infann sig direkt och på den vägen vandrar vi fortfarande.

Jag tog ordet Vardagsandlighet i min mun den sommarkvällen 2011 och vi tyckte båda att det lät fantastiskt. Nu är det dags. Fröet har grott och vägen har visat sig. Jag ska dela med mig av vardagliga tankar, insikter och funderingar kring både lätta och svåra frågor. Hur jag eller någon i min omgivning tacklat dom. Förhoppningen är att det leder till insikter för just dig som läser.

Jag vill gärna att du skriver några rader om det är något som berör dig eller om du vill ge dina reflektioner på det jag delar med mig av.

Varm kram, Mia