(Mar)drömmar

Jag har nog aldrig drömt så mycket i mitt liv som jag har gjort de senaste veckorna. Drömmarna handlar mycket om döden. Det har ändå varit bra drömmar när jag vaknat och gett mig tid att analysera dem. Det kan låta konstigt att drömmar om döden kan vara bra.

De som dött i mina drömmar har gått vidare till något bättre. De har lämnat något som dom är klara med bakom sig. Det är precis som livet. När det är dags att gå vidare uppenbarar sig vägen och möjligheterna och vissa saker är förutbestämda. Du kan välja att streta emot eller följa med.

Energin för 2013 signalerade förändring, det kände jag i varje cell redan i januari.

Jag sålde mitt företag i mars, fick ett nytt jobb i april, köpt ett nytt hus i maj och sålde vårt nuvarande hus i juni.

Inte så konstigt att döden kommer till mig i drömmarna. Mycket av det som varit min vardag och mitt liv behöver jag nu lämna bakom mig. För att göra plats för det nya. Att följa min livs väg och utvecklas.

Kram Mia

Underbar kväll

Idag var det dags att träffas igen. Vi fem kvinnor. 

Vi delade först med oss av små och stora tankar. Gjorde sen en spännande meditation om att vara i nuet och släppa taget om det vi inte vill ha kvar i våra liv. 

Och avslutningsvis provade vi även på automatskrift. Vilket resultat! 

När vi läste upp det vi alla hade noterat på vår kant, gick det en energirysning genom rummet. Alla hade fått liknande budskap, många ord och meningar var identiska och vägledningen till gruppen var extremt tydlig. 

Jag somnar med insikten av vilken kraft en grupp kan skapa tillsammans. När man möts i hjärtat, inte i egot. 

Kram Mia 

Energiavtryck

När jag kliver in i rum kan jag ofta förnimma en känsla. 

När jag var tio-tolv år bodde min faster i ett gammalt hus i Bergslagen. Jag minns att jag tyckte det fanns en känsla av obehag i huset. Kände mig aldrig lugn där inne. Som att jag var iakttagen. Min faster fick långt senare reda på att huset var byggt ovanpå en riktigt gammal kyrkogård.

Det hände en massa märkliga saker inne och runtomkring huset under de år min faster bodde där. Bland annat kände hon ofta att någon stod bakom henne och andades i hennes nacke. När hon vände sig om, var det naturligtvis ingen där. Som ni säkert förstår tog det inte lång tid, efter att hon fick veta historien, innan hon flyttade. 

Om mindre än två månader ska jag och min familj flytta till ett nytt hus. 

Huset är inte nybyggt, det har många år på nacken och jag gick med spänning in i huset på visningen för att känna om energin och känslan var rätt. Det var den, utan tvekan. 

Snart ska vi sätta våra egna energiavtryck i huset. Jag längtar! 

Kram, Mia 

Tecken

Jag tror på tecken. Att universum visar oss på alla dess kluriga sätt de rätta vägarna och besluten vi behöver ta. De som gör att vi utvecklas och går framåt i livet. 

Ibland behöver tecknen komma om och om igen i olika skepnader för att vi ska förstå. 

Ibland har jag funderat. Varför kan inte ett beslut eller en utstakad väg komma nedtecknad i ett brev och landa i vår brevlåda? Varför behöver det vara så svårtytt ibland? 

Jag tror det är för att beslutet ska komma ifrån oss själva, inte för att någon annan tycker det. Vi ska känna det i vår kropp och själ. Det är därför universum viskar tecknen försiktigt i våra öron. Då lyssnar även själen inte bara hjärnan. 

Kram Mia