Det tåras

I lördags var det bröllop för grannarna. 

Förutsättningarna var perfekta. Solen strålade, vattnet glittrade i bakgrunden och det vackra brudparet gjorde entré tillsammans med sina två fina barn. 

Brudens vän sjöng så vackert låten "Kärleken förde oss samman" och det gick nästan att ta på kärleken mellan dom två. 

Då gick det inte att hålla tillbaka tårarna, dom fick strömma ned för kinderna. När känslorna och hjärtat tar överhanden och man är i nuet och känner av deras energi. 

Kram Mia 

Boktips

Jag har läst flera hundra andliga böcker genom åren. 

Jag har t o m några som jag har läst mer än en gång. För att dom berörde mig så oerhört starkt, väckte minnen till liv - minnen jag inte ens visste jag hade. 

Kram Mia 

- Ett axplock av dom jag läst mer än en gång:  

Agneta Sjödin, Ett ljus i mörkret

Paulo Coelho, Brida

Caroline Giertz, Ashimas bok

Lorna Byrne, Änglar i mitt hår 

Underbar kväll

Idag var det dags att träffas igen. Vi fem kvinnor. 

Vi delade först med oss av små och stora tankar. Gjorde sen en spännande meditation om att vara i nuet och släppa taget om det vi inte vill ha kvar i våra liv. 

Och avslutningsvis provade vi även på automatskrift. Vilket resultat! 

När vi läste upp det vi alla hade noterat på vår kant, gick det en energirysning genom rummet. Alla hade fått liknande budskap, många ord och meningar var identiska och vägledningen till gruppen var extremt tydlig. 

Jag somnar med insikten av vilken kraft en grupp kan skapa tillsammans. När man möts i hjärtat, inte i egot. 

Kram Mia 

Energiavtryck

När jag kliver in i rum kan jag ofta förnimma en känsla. 

När jag var tio-tolv år bodde min faster i ett gammalt hus i Bergslagen. Jag minns att jag tyckte det fanns en känsla av obehag i huset. Kände mig aldrig lugn där inne. Som att jag var iakttagen. Min faster fick långt senare reda på att huset var byggt ovanpå en riktigt gammal kyrkogård.

Det hände en massa märkliga saker inne och runtomkring huset under de år min faster bodde där. Bland annat kände hon ofta att någon stod bakom henne och andades i hennes nacke. När hon vände sig om, var det naturligtvis ingen där. Som ni säkert förstår tog det inte lång tid, efter att hon fick veta historien, innan hon flyttade. 

Om mindre än två månader ska jag och min familj flytta till ett nytt hus. 

Huset är inte nybyggt, det har många år på nacken och jag gick med spänning in i huset på visningen för att känna om energin och känslan var rätt. Det var den, utan tvekan. 

Snart ska vi sätta våra egna energiavtryck i huset. Jag längtar! 

Kram, Mia 

Tecken

Jag tror på tecken. Att universum visar oss på alla dess kluriga sätt de rätta vägarna och besluten vi behöver ta. De som gör att vi utvecklas och går framåt i livet. 

Ibland behöver tecknen komma om och om igen i olika skepnader för att vi ska förstå. 

Ibland har jag funderat. Varför kan inte ett beslut eller en utstakad väg komma nedtecknad i ett brev och landa i vår brevlåda? Varför behöver det vara så svårtytt ibland? 

Jag tror det är för att beslutet ska komma ifrån oss själva, inte för att någon annan tycker det. Vi ska känna det i vår kropp och själ. Det är därför universum viskar tecknen försiktigt i våra öron. Då lyssnar även själen inte bara hjärnan. 

Kram Mia