Beskriva känslan

Igår kväll satt jag och familjen i bilen på väg hem. Maken körde och barnen satt i baksätet och spelade på sina mobila enheter. Själv surfade jag runt på nätet och hamnade på en blogg jag följer. En kommentar som personen fått på sin blogg fick mig att känna stor sorg. En förtvivlan att vi inte kommit längre i världen i vår medmänsklighet. Många har absolut det, men det finns ändå så mycket rädsla, ondska och ego som ger sig i helt galna uttryck. Uttrycket i bloggen var att önska livet ur skribenten.

Jag stirrade länge framför mig. Oförmögen att berätta för maken om känslorna, som naturligtvis undrade varför jag försvann i fjärran. Jag fick samla mig en bra stund innan jag kunde försöka börja beskriva vad jag upplevt inombords.

Idag läste jag ett inlägg på Facebook av en vän. Hon pratade om att när vi försöker sätta ord på en känsla så försvinner den. Hur svårt det kan vara att beskriva det man upplever. Det gäller både fantastiska saker men även sånt som river i hjärtat. Att ord är ganska fjuttiga i många sammanhang där känslorna är starka. Att hellre stanna kvar i känslan, tystna och observera den. Istället för att skynda sig och klä den i ord.

Kram, Mia